Träffar en gammal pluggkompis när jag lite småstressad ska plocka upp jourbarn idag från förskola.
Vi har inte setts på evigheter så vi småpratar och kramas omvartannat. Kul.
Sen kommer det som alltid kommer (att jag inte lär mig) varje vår/sommar då värmen gör att man helt enkelt behöver klä av sig. Det som jag blir så jävla irriterad på.
Idag har jag stått och målat mitt plank mellan mig och grannen i typ 5 timmar. Kritvitt, i total vindstilla och superhet hörna. Så jag bär ett linne.
Och när hon är på väg att dra vidare kommer det:
" Men gumman, du måste börja ÄTA! Nu är du VÄÄÄLDIGT smal!" Hon ser bekymrad ut och nickar som om hon just kommit på nåt klokt.
Nämen va bra. Att jag inte SETT mig i spegeln på länge! Jag borde börja ÄTA - FÖR DET GÖR JAG JU INTE!!!!
Alltså jag blir knäpp på det här. VARFÖR är det ok och fritt fram att berätta att någon är för smal eller behöver gå UPP i vikt?
Är det ett litet lyxigare problem? Att man får smälla i sig allt möjligt för att lägga på sig? (Skulle kunna va lovely - om det funkade)
Och vart går gränsen? (En person med anorexia kan man ju knappast smälla på fingrarna om vad hen bör göra.)
Tro mig. Jag vill inte va en underviktig tant resten av livet.
(Kan bara tänka mig vad jag kommer frysa)
Tro mig. Jag VILL väga som en normal människa.
Tro mig. Jag ÄTER.
Trillioner olika sätt att banta. Vad är motsatsen? Finns det ens ett ord?
bantning,
kropp,
Kommentera