Jag säger bara herregud.
Bara att ha en sån grej som städdag. Samtliga hushåll i vårt lilla radhusområde (eller det är nog rätt stort nu när jag tänker efter) får gul stor lapp i brevlådan som säger att nu ska det ske.
Vi ska samkväma (bara det ordet sam-kväm) i en slags utomhus-städning av allmänna utrymmen. Tillsammans.
Det här kan bli hur käckt som helst. 
Jepp.
Eller så möts man med sina krattor, spadar, sopar och gud vet vad och får nån jäkla skituppgift som att kratta löv ur de lömska taggbuskarna precis vid garagen.
I småregnigt väder.
Precis vad jag tänkte göra med min lediga lördag. Tjohoo.
Men det blir ju fint. Sen. 
Så jag sätter fart.
Ser då till min förskräckelse att några ur styrelsen sågar ner grannens ståtliga Thujor.
En annan granne upplyser mig om att det tydligen kommit in klagomål från en (!!) person om att just Thuja-grannen har satt dessa växter lite UTANFÖR sin mark. Så därför har styrelsen beslutat att de måste bort. Istället blir det alltså kalmark där små bajspåsar, petflaskor och andra roliga saker kan blåsa in.
WTF???
Jag (som tänker samtidigt som jag agerar) rusar dit och säger
"STOP, va håller ni på med?"
Stressad styrelsekille: "Vi måste ta bort det som är utanför deras mark, man kan inte komma och ta föreningens mark och göra till sitt. Fast det ligger så här i en hörna där ingen går" Tänk om alla gjorde så"
(Ja, hjälp...världen skulle gå under)
Jag: "Så en person vill ha rättvisa här och förstöra lite för dom som planterat så här fint?"
Ännu mer pressad styrelsekille: "Precis"
Jag: "Så du menar att det här indirekt är min mark? (En tanke har redan format sig)..."Då protesterar jag mot det här! Jag vill ha kvar buskarna här och inte ha nåt fult kalhygge att ta hand om"
 
Som tur är har vi egentligen snälla, tillmötesegående folk i vår styrelse, så min vilja gick igenom.
Thujorna fick lite mellanrum, men de flesta står ändå kvar där i backen nedanför grannens tomt.
 
Thujagrannen va tusenfalt tacksam, regnet upphörde och efter några pyttesmå svordomar hade nästan alla löv lämnat taggbuskarna från helvetet.
Vid korvgrillningen (den gemensamma) spanade jag efter VEM i helsike som kan tänkas va så in i bomben avis på 2 kvadrat, bakom ett garage, att man anmäler saken. HEN skulle jag GÄRNA prata lite med. Bara lite...över en korv och lättöl. Det skulle bli samkväm det.
 
 
 
 
 
 
hus, städdag,
Jag är ju pyttelite stolt över att själv äga ett helt hus. Visserligen ett radhus som sitter tryggt ihop med grannarna. Men ändå.
Det är en vuxen grej på nåt sätt. Att allt står och faller med mig. Jag måste ta beslut. Jag måste fixa grejer.
Och det är här det pyttelilla kommer in.
För allt annat, förutom det där lilla, är fett oskönt. Inte kul alls.
Att tak inte ska ha mossa på sig. Oskönt. För det betyder att man måste upp och TA BORT det. Att hängrännor inte får ha massa grejer i sig för då forsar regnvatten åt alla håll. Sånt måste också bort.
Nu skulle jag behöva en grind så inte vår lilla hund smiter och jag skulle väl kunna mäta hur långt det är emellan men sen då? Jag KAN inte. Har ingen aning hur skiten ska ner i marken och med vad.
Blir frustrerad över sånt. Ungarna tittar på mig och tror att jag löser saker. Men ibland stöter den här mamman på patrull för inte bara orkar jag inte - jag VILL inte heller.
Vill inte stå på 5 meters stege och vingla med en avskuren LOKAflaska (tips från grannen som kan allt) över mina hängrännor.
Vill inte gräva upp den fula Rodondendron själv eller bygga terass.
Vill inte - vill inte.
Lägger mig som ett barn på marken och sparkar.
Massor av grejer vill jag - men inte sånt.
 
Sen ställer jag mig upp, borstar bort allt grus och ringer efter hjälp.
Hur svårt kan det va.
 
hus,

Gissa om jag är lycklig över att försäljaren på Skälby Blomsterhandel hade fel när hon sa
" De där lite billigare plantorna får du inga blommor på i år, ska du veta. Nästa år om de trivs..."

Mina smultron blommar som galna och får stora fina bär- Varje dag!

Glömde helt bort dom en vecka i början av juli.
Då blev de helt buna, hängiga och alldeles törstiga, stackarna. Kanske var det som var tricket... Att inte bry sig alldeles för mycket. Och att inte ha några som helst förväntningar.



Högt upp står dom också i sin låda. Har utmanat de äckliga mördarsniglarna ännu en gång.
Och JAG har härmed vunnit!