Nu är det dags.
Hög tid och alldeles omedelbart. 
Våren är ju alltid så trevlig (tycker alla svenskar) MEN den är ju också så LJUUUS!
Allt syns. Smuts på mina fönster. Damm på parkettgolvet (och överallt för den delen). Mina stövlar som ser ut som jag klivit i leråker. Och min stackars BIL. (Jag tror den är grå...)
Men värst - detta år - är något nytt och otroligt irriterande. Mitt HÅR. Jag har fått gråa hårstrån. Och inte ett litet som man kan rycka bort. De kommer liksom i hela klasser. Nej, SKOLOR.
Jag har egentligen inga bekymmer med gråa hår men man ser ju galen ut. Det är ingen ordning liksom. De sticker rakt upp. Drar iväg åt helt fel håll och verkar totalt obekymrade över alla andra hår som ligger snyggt neråt. Dessutom måste de ha fått anabola hjälpmedel i sig, för de är ju supertjocka och växer som tusan.
Det här va ingen som sa nåt om!
Springer in till min frisör Annika och försöker få lite pepp.
"Visst är det så att man ser lite klokare ut med det här, liksom VIS på nåt sätt?" Jag ler stort och pekar på min gråa bena...
"Näää det kan jag inte påstå. Snarare tvärtom."
 
Jag bokar en tid.
 
 

TIPS. Man kan tydligen inte färga håret mörkt längre. Man måste ljusa upp om man ska ta fajten.
Hej då mörkt hår! 
 
 
 
hår, vår,
När man har jourbarn i sitt hem så blir ibland, bara ibland utmaningarna något mer att bita i.
Som i natt.
En liten sexåring knackar på dörren till mitt sovrum. Klockan 02.10. 
Jag öppnar sömndrucket och får ett par kalsonger kastade mot mig.
"Alex, dom här är blöta", konstaterar sexåringen.
Alltså har vi kissat någonstans.
"Ok, svarar jag, kom det i sängen också?" 
"Nej då", blir svaret
Jag tar sexåring ena handen och kisskalsonger i andra och går mot toaletten. 
"Jag har redan kissat" hinner liten säga innan jag precis - exakt förstår vad han menar.
Hela badrumsgolvet är blött. Det känner jag tydligt med mina fötter.
"Ja, den sprätte iväg nåt förfärligt när jag kissa...över allt"
 
suck.
 
Efter tvätt av golv, barn och fötter samt blötläggning av kalsonger hoppar vi tillbaka i våra sängar.
En stund.
Runt 03 hör jag någon gå på toan.
Kan det va annat jourbarn? Kanske. Måste kolla att alla ligger i sina sängar.
Upp igen.
Kommer till barnens rum, tycker allt ser ok ut. Vänder om för att tassa tillbaka till min härligt varma säng då  jag trampar i något. Känns som typ nån mat. Kladdigt liksom.
Blir såklart fundersam. Tänder en lampa och upptäcker, till min fasa, att det är bajs
Hoppandes på en fot (med pytteliten svordom) är jag på väg till toan då jag med andra foten träffar nästa klutt.
Nu dör jag nästan. Allt blir så överjävligt. Naken, ensam i tyst mörker, med fladdrande morris, bägge fötterna i bajs som MÅSTE över en matta för att komma till badrum. Börjar nästan grina.
I badrummet tänder jag och får ännu en syn på näthinnan. Förstår att den lille varit där. Med sitt bajsande.
Jag bara orkar inte.
Kära gud: Ge mej lite lego att trampa på ANY GIVEN DAY. (eller natt) Ingen big deal. Jag käkar upp dom efteråt bara jag slipper en natt till som denna.
Tack.
 
 
 
 
 
 
bajs, kiss,
Att börja dejta vid 48-års ålder borde va förbjudet. Eller åtminstone inte möjligt.
Är hyfsat säker på att vi inte är ämnade att vara med en och samma person, från 18 års ålder tills löständerna hakas på. Nej absolut inte. Tycker det snarare är utvecklande och lite fräscht att byta partner ett par gånger.
MEN... kanske ska ske tidigare än runt 50...
Det blir liksom en massa grejer som man aldrig behövt tänka på om man satsar stenhårt på partnerbyte runt 35...
Hänget t ex.
Armhäng, stjärthäng, ögonlockshäng, maghäng... Allt hänger.
På date med ny man måste det spännas och hållas in till absurdum.
Kan inte för mitt liv tro att jag kommer stå spritt språngande framför en man igen. Inte i dagsljus i alla fall. Och absolut inte röra mig samtidigt. 
 
Man skulle kunna lyssna på min vän Madde, som bestämt hävdar att lite kyla gör susen.
Att bli riktigt jäkla frussen tajtar upp det mesta. 
Så vidöppet fönster, vinter och mörkläggning skulle kunna funka.
Så får man hoppas man inte blir allt för uppljagad och svettig sen....