Nu är det dags igen. Att söka jobb. Inte det roligaste att pyssla med en vår som denna men vad tusan. Det här går väl på ett kick?
Jag menar, så positiv och trevlig som jag är!
Kollar igenom annonser på Metro, Poolia och Jobb24. Jeesus!
Man ska vara duktig på VB/C#, intresserad av affärssystem ha erfarenhet av redovisning och tala Finska.
Fast om man ser ut som en Peruan och har mustach går det också bra. Då kan man få jobb som statist.

Finns receptionistjobb också. Men då ska man kunna ett visst telefondataprogram. Inköparjobben kräver textilprogrammet på högskolan i ryggsäcken.
Så dyker plötsligt drömjobbet upp. Som Webbdesigner på en tidning. Man ska vara socialt begåvad, kunna uttrycka sig väl i tal och skrift, vara lyhörd och kunna hantera stressiga situationer. Check, check, CHECK!! Det här är ju JAG!!
Lite längre ner står dock domedagsorden i svarta feta versaler:
Du ska ha utbildning inom ReDot och Content Builder samt hantera MySQ på ett smidigt sätt.
Det va då själva f-n!!!
Kan det inte finnas jobb inom en rolig branch där man kan utvecklas och få erfarenheten medans man jobbar?
Vad är det frågan om?

Vad ska jag bli nu egentligen?
Det här måste handla om en arbetsskada... 
Ni vet när frisörer får rysningar vid åsynen av en granne med hemmagjord Ryss-blekning.. Jag handlar ibland hos turken på hörnan där jag jobbar. Där finns chips, godis, kaffe och lite tidningar. Han är otroligt hjälpsam och trevlig utöver det vanliga MEEEN... Människan har inte an aning om att den här skylten, som han konsekvent drar ut varenda morgon, snarare stjälper än hjälper.



Kolla på den! Det kliar i mitt huvud- det kliar i mina fingrar.
Jag bara MÅSTE hjälpa!
Brevid turken bor Waynes Coffe och ytterligare en tobaksaffär med SL-försäljning. Behöver jag säga att det är tomt inne hos turken?

Kan jag bara stövla in med stora spritpennan och erbjuda sig att skriva ny -lite mer anpassad och inbjudande skylt? Blir han förnärmad? Kommer han kasta ut mig? Bli glad?
Jag vet inte. Men titta!!!

Jag kan inte låta detta fortgå.
Snart går jag in.
Just nu pågår min kontrollerade avveckling av företaget (butiken).
Fast börjar så smått känna att den "kontrollerade" delen håller på att flyga all väders väg. Eftersom vi gått in i 50-procent REA fasen är fullt i butiken hela dagarna och vi säljer typ 10 gånger mer. Alla och hans moster har hittat till vår lilla söta butik. Alldeles underbart och alldeles försent.
Har aldrig sett så mycket folk på så liten yta. Dessutom är flertalet ledsna och känner sig övergivna när de ser att vi ska stänga. Jobbigt att förklara om och om igen att centrumet SUGER fett och att man inte ska klara sig utan lön i över tre års tid som vuxen!!
Jag är -om inte panikslagen - alldeles tilltufsad.
Klarar knappt att borsta tänderna när jag ramlar hem om kvällarna.
Och om en vecka startar 75% fasen.

Hujedamig!