Så var det dags igen. Att gå och rösta. Att bidra till vårt demokratiska samhälle. Kul.
Jag och förstagångsväljar-sonen kör en förtidsröstning.
Jag känner mig fett taggad och nöjd att få med seg son och peppar så mycket jag kan innan.
 
Så kommer vi in. Och vi får (såklart) tre olika kuvert att använda.
Tre.
Juste! Vi ska ju inte bara välja in folk i Rikstagen utan även till Landsting och Kommun. Såklart.
Bara det att jag är så dåligt förberedd att skämskudden skulle behöva åka fram.
Sonen stirrar på mig.
"Vad är det här?"
Farbrorn som är så fint behjälplig förklarar för honom att det är tre olika val att lägga sin röst på.
Jaha.
Vi läser de olika namnen på valsedlarna och jag ler lite hoppfullt mot mannen, som inte ser ut att kunna ge nån vink här.
I en perfekt värld skulle jag naturligtvis slita fram telefon och googla mig igenom åtminstone några stycken kandidater, för att kunna ta nåt som helst grundat beslut. Men utanför sitter hunden och skäller febrilt och vi stressar istället in i båsen med massa olika valsedlar och kuvert i händerna.
Det här blir flummigt.
Men var det inte nåns mamma som ställde upp i Landstinget? Vad tusan hette hon? Vad kan en mamma heta?
Har helt ramlat bort. 
Kryssar till slut i en som känns trygg och åldersmässigt adekvat för uppgiften.
En kvinna såklart.
Meh?! Varför? Vad håller jag på med? Jag som inte ens gillar inkvotering. Tycker ett jobb ska vara förbehållen en person som är mest lämpad för det och inte för att hen har ett visst kön.
Och här står jag och tycker att det är för lite kvinnor (typ på alla maktpositioner) och tänker därmed hjälpa till att rösta fram en. Varesig hon är en psykopat eller inte.
Men hur många kvinnor är det egentligen? Det är väl oftast män ändå? 
Jo men så är det. Och så får det bli.
 
Så grattis Eva. Du fick min röst. Du är bäst. Kör hårt.
 
 
förtidsrösta, rösta, valet2018,
Den här sommaren kommer gå till historien som en fantastisk tid med hejdundrandes värmebölja. Faktiskt varmast i mannaminne (och sedan mätningar startades, på typ 1800-talet). Jättefint. Trevligt. 
Men inte för mig.
Jag har ju liten jourbebis sedan dag ett av denna värmebölja. En liten nyfödd, som inte tycker det är nice att vara själv. Nånstans. Vill liksom känna hud och hjärtslag. Hela tiden. Jag fattar det. Men när värmen inne (och ute) känns som 48 grader är det tufft med minikamin att bära runt på. 
Dessutom har jag visst hunnit bli prick 50 år och därmed, som ett brev på posten, startat igång vallningar från helvetet. På nätterna har det varit så varmt att jag vid matning av lilla telningen tror jag ska svimma. Sitter helt blickstilla och andas så lite som möjligt för att spara energi och slippa bli varm. Har funkat sådär. I mitt sovrum mätte vi 27 grader mitt i natten.
Inte ens hunden vill ut.
Henne släpar jag runt på kisspromenad, med tungan hängandes en decimeter. Det är inte ok.
 Det är tydligen inte ok att klaga heller.
"MEN vilket väääääder vi har" säger folk jag träffar förtjust.
"Njae...inte så kul just för mig. Skulle önska det va svalare"...
"Nu ska vi inte klaga på värmen!"
JO för tysan. Det ska vi. Inte nog med att jag svettas som en maratonlöpare, det är också förjävla torrt överallt. Gräset, jordgubbarna, asfalten. Allt! Det sprakar om marken och ingenstans blir det svalt. Folk ska absolut grilla, och tuttar därmed eld på skog och mark.
Hett som en bakugn.
I bilen, på bussen, i stan...Överallt är det hett och folk lunkar omkring och osar svett. 
Det är inte kul längre. Inte nån stans.

Kör regndans senare idag om nån vill joina.

PS! Har nu satt igång den satans värmepumpen som ju, som några fint påpekar, även kan köra kallt. LJUVLIGT!
baby, sommar, varmt,
Ok. Jag kanske inte är purung eller har några rötter i andra länder, men tänker fanimej hänga med lite ändå. Till exempel på musikfronten. När min dotter med sitt posse sitter i bilen och höjer sin musik så det poppar flera mil och det är JAG som kör, behövs antingen ett jädrans engagemang eller starka hörselkåpor.
Jag väljer det första.
Det betyder att jag, trots ungens protester, sjunger med, hoppar och sittdansar hela vägen. Ungarna i bak tjuter och min dotter håller på att dö av skam.
Ingen fara med henne. Jag är för tusan uppväxt i förorten Solna. Har t.o.m gjort ett stop i självaste Rinkeby innan jag hamnade i Västerort. Visserligen Hässelby VILLASTAD, men Hässelby ligger tungt i ORTEN-ettablissmanget, så åker därmed bananskal på det. 
Men. 
Detta är inte lätt som en plätt. Vi snackar ju inte Bryan Adams eller ens Justin Beiber. Vi snackar ortenfolk som Linda Pira, Kartellen och Jireel har gjort. Det snackas (och sjungs till viss del) om betong, gäris, bajta och en massa ord som man aldrig hört.
Ungarna tycker det är så kul att jag fattar noll (!) så jag är tvungen att anta utmaningen om att faktiskt lära mej en hel text och dessutom fatta vad jag sjunger om sen.
Jag fick låten Cataleja.
Faktisk en väldigt gungig och sjysst låt.
Men nu har jag ju börjat med texten...Å herrejösses. Jag ska inte säga nåt om låtskrivaren. MEN.
Bara första versen lyder:
 
Hade en mamacita som hette Cataleya
Vi poppa' två styckna, men det va ingen Lena
Svär hon gjorde mig gone, bror, jag svär
Vi träffades i orten, sen benim han var där
???Jag var tvungen att fråga min dotter vem Benim är och varför tjejen inte var någon Lena...Svaret blev:" Men skit i det, mamma, JAAA vet inte."
 
Och tro't eller ej men så fortsätter det:
 
Gick till klubben när jag träffade Sbajbe
Guzzar fastnar som tatuering på armen
Slänger blickar för markerish vad som händer
Vad som händer, mannen
Först, jag hade en gäri som hette Cataleya
Sen, hon blev till Ms. Lavia Pereira

Hon blev känd, big booty, ingen Eminem
Nu hon tuggar med nån annan, aye, vad händer, len?
 

Hur jag än kommer ta mig igenom utmaningen kommer jag lova en jäkla dansshow till. Hur annars väga upp den här texten, som jag med stor sannorlikhet ALDRIG kommer att fatta?
 
 
Varsågod. Smakprovet finns här:
https://www.youtube.com/watch?v=k_nTibAFxk0
 
 
Jireel, musik, orten,