Den här sommaren kommer gå till historien som en fantastisk tid med hejdundrandes värmebölja. Faktiskt varmast i mannaminne (och sedan mätningar startades, på typ 1800-talet). Jättefint. Trevligt. 
Men inte för mig.
Jag har ju liten jourbebis sedan dag ett av denna värmebölja. En liten nyfödd, som inte tycker det är nice att vara själv. Nånstans. Vill liksom känna hud och hjärtslag. Hela tiden. Jag fattar det. Men när värmen inne (och ute) känns som 48 grader är det tufft med minikamin att bära runt på. 
Dessutom har jag visst hunnit bli prick 50 år och därmed, som ett brev på posten, startat igång vallningar från helvetet. På nätterna har det varit så varmt att jag vid matning av lilla telningen tror jag ska svimma. Sitter helt blickstilla och andas så lite som möjligt för att spara energi och slippa bli varm. Har funkat sådär. I mitt sovrum mätte vi 27 grader mitt i natten.
Inte ens hunden vill ut.
Henne släpar jag runt på kisspromenad, med tungan hängandes en decimeter. Det är inte ok.
 Det är tydligen inte ok att klaga heller.
"MEN vilket väääääder vi har" säger folk jag träffar förtjust.
"Njae...inte så kul just för mig. Skulle önska det va svalare"...
"Nu ska vi inte klaga på värmen!"
JO för tysan. Det ska vi. Inte nog med att jag svettas som en maratonlöpare, det är också förjävla torrt överallt. Gräset, jordgubbarna, asfalten. Allt! Det sprakar om marken och ingenstans blir det svalt. Folk ska absolut grilla, och tuttar därmed eld på skog och mark.
Hett som en bakugn.
I bilen, på bussen, i stan...Överallt är det hett och folk lunkar omkring och osar svett. 
Det är inte kul längre. Inte nån stans.

Kör regndans senare idag om nån vill joina.

PS! Har nu satt igång den satans värmepumpen som ju, som några fint påpekar, även kan köra kallt. LJUVLIGT!
baby, sommar, varmt,
Ok. Jag kanske inte är purung eller har några rötter i andra länder, men tänker fanimej hänga med lite ändå. Till exempel på musikfronten. När min dotter med sitt posse sitter i bilen och höjer sin musik så det poppar flera mil och det är JAG som kör, behövs antingen ett jädrans engagemang eller starka hörselkåpor.
Jag väljer det första.
Det betyder att jag, trots ungens protester, sjunger med, hoppar och sittdansar hela vägen. Ungarna i bak tjuter och min dotter håller på att dö av skam.
Ingen fara med henne. Jag är för tusan uppväxt i förorten Solna. Har t.o.m gjort ett stop i självaste Rinkeby innan jag hamnade i Västerort. Visserligen Hässelby VILLASTAD, men Hässelby ligger tungt i ORTEN-ettablissmanget, så åker därmed bananskal på det. 
Men. 
Detta är inte lätt som en plätt. Vi snackar ju inte Bryan Adams eller ens Justin Beiber. Vi snackar ortenfolk som Linda Pira, Kartellen och Jireel har gjort. Det snackas (och sjungs till viss del) om betong, gäris, bajta och en massa ord som man aldrig hört.
Ungarna tycker det är så kul att jag fattar noll (!) så jag är tvungen att anta utmaningen om att faktiskt lära mej en hel text och dessutom fatta vad jag sjunger om sen.
Jag fick låten Cataleja.
Faktisk en väldigt gungig och sjysst låt.
Men nu har jag ju börjat med texten...Å herrejösses. Jag ska inte säga nåt om låtskrivaren. MEN.
Bara första versen lyder:
 
Hade en mamacita som hette Cataleya
Vi poppa' två styckna, men det va ingen Lena
Svär hon gjorde mig gone, bror, jag svär
Vi träffades i orten, sen benim han var där
???Jag var tvungen att fråga min dotter vem Benim är och varför tjejen inte var någon Lena...Svaret blev:" Men skit i det, mamma, JAAA vet inte."
 
Och tro't eller ej men så fortsätter det:
 
Gick till klubben när jag träffade Sbajbe
Guzzar fastnar som tatuering på armen
Slänger blickar för markerish vad som händer
Vad som händer, mannen
Först, jag hade en gäri som hette Cataleya
Sen, hon blev till Ms. Lavia Pereira

Hon blev känd, big booty, ingen Eminem
Nu hon tuggar med nån annan, aye, vad händer, len?
 

Hur jag än kommer ta mig igenom utmaningen kommer jag lova en jäkla dansshow till. Hur annars väga upp den här texten, som jag med stor sannorlikhet ALDRIG kommer att fatta?
 
 
Varsågod. Smakprovet finns här:
https://www.youtube.com/watch?v=k_nTibAFxk0
 
 
Jireel, musik, orten,
Möt RAFFE.
Ett helt underbart gossedjur i form av en KORTHALSAD giraff. (Tro mig, vi har fått mycket skit när vi slarvigt sagt att det är en giraff, eftersom det fattas en mycket viktig del, som ni ser)
Det här udda djuret var från början en "Välkommen till världen-present" till min guddotter från någon snäll släkting. Men säg det goda som varar. 
När min dotter, som då var 1 år, steg in hos familjen under en fika, så tog hon sina små tjockisben rakt in i hörnan med alla de fina mjukisdjuren. Ögnade genom högen och plockade förtjust upp den konstiga giraffen. Det var helt enkelt KÄRLEK vid första ögonkastet. 
Han fick snabbt namnet RAFFE och ett nytt hem. Vårt.
Det var inget vi valde. Men något vi snabbt fattade allvaret i.
De två var nämligen oskiljaktiga. Greta kunde inte LEVA utan Raffe. Inte sova, vila, äta. (Väldigt dramatiskt) Något vi blev varse om rätt snabbt då vi råkat glömma honom hemma och vi redan var halvvägs till landet. 
När väl ungen hade förstått att Raffe var kvarglömd fanns INGET alternativ än att vända. 
Ungefär samtidigt som vi snurrar runt bilen så tog planen fart. Vi behövde ha en backup.
Vi behövde en extra RAFFE! En RAFFE nr2!
Så inom ett par dagar hade dotterns pappa tagit reda på exakt vem som gett guddottern tingesten, ringt och frågat efter inköpsställe, dragit dit och som tur är hunnit med ett köp innan alla va slut.
Så efter detta smarta drag var vi HOME SAFE! Nu hade vi en hemlig backup, som ingen mer än jag och pappan visste om.
Problemet löst!
När Raffe låg kvar på hatthyllan i en buss i turkiet, och det tog flera dagar innan vi fick honom tillbaka, så fanns RAFFE nr2.
När Raffe låg kvar på dagis och vi fick köra vita lögnen "mamma åker till dagis och pratar med städerskan så släpper hon in mig och jag hämtar Raffe", så fanns RAFFE nr2.
När torktiden efter tvätt blev för länge...när han va kvar i bilen flera dagar... Ja ni fattar.
 
Så lyd mitt råd. Om ni absolut vill att ert barn ska ha en gullig snutte, gossedjur eller om ni som jag har ett barn som väljer själv - se till att skaffa dubbletten fort som tusan. Värt allt guld i Småland!
 
Och tack RAFFE 1 och 2 för de fina åren. Ni har gjort ett bra jobb. Tillsammans.
 
(Jag inser att hemlisen är ute i och med detta foto, men tror min nu 13-åriga tjej kommer hantera det bra.)
 
Eller?....
 
 
 
baby, barn, tips,