Det stormar in en upprörd mamma med en av våra påsar i handen.
Oh oh det här bådar inte gott, hinner jag tänka.
Vilken farlig affär! Nu är det andra gången som lilla Dottern har varit nära att dö på grund av er!
Titta här!

Hon håller fram ett par söta rosa gummistövlar där bägge flärpar i bak (de man drar i) är av. Den ena har ryckts loss och den andra lite mer... avklippt.
Oj, säger jag och börjar syna gummistövlarna. Och med ens kommer jag ihåg att vi tidigare fått in ett par sandaler där den dekorativa blomman hade lossnat. Min kollega, Mari, hade då givit henne ett tillgodokvitto och bett om ursäkt. Dottern hade (som mari skrivit på reklammationen) även den gången fått in någon del i munnen. Det måste vara samma...
Det här är andra gången! Vad ÄR det här för affär egentligen?!!! LIVSFARLIGT!
Eh... Nu är det ju inte JAG personligen som gör mina produkter, utan det köper jag från olika leverantörer. Dina sandaler kom från en och dessa stövlar från en annan, svarar jag så vänligt jag kan.
Jag tar ett par nya stövlar, går in till stora, starka David som är sitter vid datorn på kontoret. Han rycker och drar i flärparna på gummistövlarna. Ingenting lossnar. Jag ringer leverantören. Han säger att tanten är tokig och vill inte ta emot en reklammtion av stövlar som man låter barn TUGGA på. De har under alla år aldrig fått tillbaka ett par stövlar, som dessutom är gjorda i ett stycke. VEM låter barn äta på uteskor förresten? SKITäckligt.
Jag håller med och går ut till arga mamman.
Jag berättar väldigt lugnt att det ÄR lite konstigt att låta sina barn ha skor som leksaker. Jag menar, man vet ju inte vad de har gått i...försöker jag. Dessutom är gummistövlar gjorda av gummi vilket inte är bra för någon att slicka i sig.
VADÅ? HAR DU BARN ELLER?
(hon höjer rösten igen)
Ja....4 stycken. (Och det är ju såå skönt med det antalet just nu.) Och jag har faktiskt aldrig...
DET GÅR JU SÅ SNABBT. Helt plötsligt står hon i hallen med skor i munnen!! DE SKA VÄL HÅLLA FÖR DET!

(Då kanske det är dags att du håller lite mer reda på henne om hon nu är benägen att stoppa allt i munnen!
Hur många fler butiker får besök. Expert? Kanske har hon ätit delar av TVkontrollen också?)
J
ag säger: Om du har kvittot kanske vi kan lösa det här på bästa sätt. Jag ler och ler. Tänker att hon är tossig och vill ha ut henne ur butiken.
NEJ JAG HAR INGET KVITTO och jag vill inte ha ett par nya livsfarliga stövlar. NEJ jag vill inte ha tillgodokvitto, för här kan man ju inte handla livsfarliga saker! tjuter hon.

(Jävla kärring, om du skriker i min butik igen så kastar jag ner de fina, rosa stövlarna i din stora trut!)

Här får du ett tillgodokvitto ler jag. Vi kanske ska hålla oss ifrån vissa saker.
Får jag rekommendera en fin sittkudde på 1 x 1  meter nästa gång? Fast det är klart...Den har ju faktiskt ett litet mjukt handtag på sidan...



Nu har sprängarkillarna varit och sprängt sönder vårt stora berg. Det blev bara småsten kvar och nu ser det ut som om grannen ovanför tänker bygga en motorväg från sitt hus rakt ner över vår tomt.
När killarna med dynamiten hade åkt sa Greta : Bra, att dom är klara så vi kan flytta ifrån lägenheten snart!

Precis. Alldeles snart...
Nu har vi haft ännu en sommar utan en massa extrapengar som ramlar omkring på våra konton. Alltså blir det svårt med hitta-på-nåt-saker med fyra barn, eftersom allt kostar extremt mycket pengar. Jag har sett folk gnälla om detta förut i olika forum och då brukar svaren bli; "Men herregud, packa en matsäck och bege er ut i naturen! Det finns ju så mycket att se alldeles gratis!"
Ja. Kanske om man får plats allihop i en bil (En oaktsam SL-chaufför har råkat kvadda Mannens bil så nu har vi bara min lilla).
Eller kanske om man har barn som alla är i samma ålder -helst modell mindre, nyfikna och lätta att tillfredställa.
Just nu, när sommaren börjar ta slut, när solen inte är lika stark, när badet inte lockar och när vi redan fikat tusen gånger har vi barn som är morgontrötta, tjuriga, växande, allmänt ointresserade och mycket lättretliga.
Jag är trött på trötta ungar, trött på uppesittarkvällar när jag och Mannen går och lägger oss först. Jag vill ha tillbaka min vuxentid på kvällen! Jag vill sluta hänga tvätt! Jag vill längta efter barnen!
Dom måste ut!
Ut på gatan och ner under tunneln och iväg till skolan.
Jag har helt klart börjat nedräkningen.