Jaha, så har en av mina mardrömmar blivit verklighet.
Jag har precis kört ner min lilla Clio från Kungsbron och håller på att ratta in bilen åt vänster från påfarten vid Klarabergsleden. Då tappar min bil någonting väldigt hårt och tungt från bakre regionen. Ner på marken!
Typ ett avgassystem. Och endast halva delen. Resten sitter kvar och gör att bilen liksom skrapar och far omkring på vägbanan.
Jag pressar mig upp mot staketet på högra sidan så långt det bara går. Bilarna bakom tutar och vejar.
Jag får direkt VÄRSTA PANIKEN. Mobilen kommer upp innan varningsblinkrarna är på. Men VEM ska jag ringa? Mannen(står i butiken och kan absolut inte komma och bli min hjälte). Mamma? Felix pappa Todde? Han brukar ju vara ute och köra...Polisen? Det blir Mannen.
Jag stålsätter mig och tänker att det här är lugnt, det här grejar sig. jag är en vuxen kvinna med kontroll.
"Hej älskling", svarar han
"BILEN HAR GÅTT SÖNDER OCH JAG STÅR MITT PÅ KLARABERGSLEDEN! JAG KOMMER BLI PÅKÖRD!!! ALLA BILAR BARA TUTAR! VAD SKA JAG GÖRA?" skriker jag med min panik i halsen.
"Ta det lugnt, vad har hänt? Varför kan du inte köra? kör ändå! Fast det låter."
Och här släpper allt. Nu låter jag som Annika (9 år) när Hans retat henne. Jag gråter och skriker samtidigt.
DET GÅR INTE!!!  
Mannen tvingar mig att lämna mitt trygga (nåja) säte och gå runt bilen för att kolla om det går att sparka loss joxet som hänger därbak. Bara det att joxet inte hänger - det har kilats fast mellan min bil och asfalten. Jag har typ kört fast eländet!Jag försöker sparka. HA! Jag är glad att jag har röd jacka så att jag syns. Eller? Jag börjar svettas.
Då stannar en lastbil, med gigantisk container på flaket, framför min bil. Världens största (och vänligaste) kille hoppar ur.
"Hamnat i knipa?"
Jag blir så lycklig! Jag är inte längre ensam här - mitt i min mardröm.

Den vänliga Killen drar fram (från vart?) en kofot, nej förresten ett koBEN och blir dagens hjälte när han bänder loss stora plåtmonstret under min bil. Slänger in det genom bagaggeluckan och säger med ett leende "Nu kan du köra".

Han får en bamsekram och jag får tillbaka min dag.

Världens sötaste Johan Palm miniatyr...


I morse kom Greta upp lite på vresigt humör - och med en Johan Palm frisyr!
Då blir man ju så glad och kan ju inte alls låta ungen vara fortsatt småsur. I stället brottar man ner henne i sköna soffan och har en mysig morgonstund med lagom dos bus och lagom dos kill. Då blir min tjej som ny och jag blir "världens bästa, sötaste mamma - som gör bästa frukosten av alla i hela världen"
Skön morgon!
Åh...Jag VET att man inte får tänka dumma tankar om kunder. Jag VET!
Men i morse kom det in en grön (vi har varit på färg-kurs) person. Med sig hade hon en väninna. Här skulle det köpas present till 4-årig tjej. Vad kul. Precis rätt butik, säger jag och ler mitt allra bredaste butiksägarleende.
Dom tittar och känner. Jämför storlekar och hela tiden säger den gröna damen saker som "Åh...kolla vilken fiiiin" och Nejmen har du sett nåt sånt sött?"
Perfekt.
Men efter en stund - när damen fastnat för några saker - säger väninnan "Ja, men kom vi går ner till HM, det finns likadana fast billigare där".
?
"Nej, vill jag säga. Det finns inga MOLO leggings där. HM har typ ingenting med kvalitet. Ingenting som inte redan en miljon ungar har. Men visst gå ni dit och handla där. Följ strömmen för guds skull!"

I stället berättar jag att det finns leggings från Me Too därborta som är lite billigare om det är priset som strular.
Vänninan lyckas övertyga gröna damen. Dom går ut genom min underbara butik...
Jag KAN inte ropa att mamman till tjejen fömodligen föredrar MOLOs leggings framför alla andra i hela världen och att hon om ett år kommer att få tillbaka alla pengarna ni la ut -på sin Traderaauktion.
Nej, så kan man inte skrika. Folk måste få vara trista.
Jag blir så trött. Min kollega Mari skulle vara i butiken jämt. Hon är outgrundligt glad och har liksom toknära till fnitter HELA TIDEN. Kunderna blir glada av att bara titta på henne. (Rödhårig dessutom). HON retar minsann inte upp sig på folk som drar till skräpaffärer i stället för att handla hos oss.
Hon blir bara lite irriterad över att behöva torka upp utspottat godis (från någon söt liten barnmun antar vi).
Pyttelite...