Alla har vi ett gäng kompisar. (Please!)
Några har vi dragits med sen lågstadiet, vissa är vi ihoptutade med genom familjen,
andra har vi kanske lärt känna på olika jobb.
Och såklart finns massor av sk. mellankompisar som man liksom inte känner men absolut hejar på.
Och eventuellt kramar. Såna man liksom känner fast det sitter en klausul emellan. Altså en annan kompis, som man känner bra, och som är kompis med mellankompisen.
Det betyder oftast ett kompisen behöver vara med för att det ska funka att hänga med mellankompisen.
Jag är en sån kompis till mitt gäng bästisar. 
Mina bästa tjejkompisar i världen känner varandra genom att jag tutar ihop dom ibland.
Middagar, luncher, utekvällar och weekendresor. 
De träffas inte så ofta utan mig. Inte alls faktiskt.
Och det är kanske så att det räcker med de tillfällen som ges när jag är med. Eller så är det för att mina kompisar är världens mest spretiga personer. De är helt enkelt väldigt OLIKA.
Och det är just det som är det fantastiska för mig.
Tänk om jag behövde leta efter en vän som har ALLT. Det skulle helt enkelt inte finnas.
Här har jag mitt brokiga gäng som har ALLT och mer därtill fast uppdelade på 10 personer.
 
En av dom är skönt tyst och eftertänksam. Smart och klok som en uggla.
En annan är jordnära med modet att ibland sätta mig på plats när jag är ute och cyklar.
En finns där dygnet runt om jag skulle behöva prata.
En är sprallig och spontan och alltid redo att hitta på nåt.
En är skönt moderlig med kunskap om livet som en gammal världsklok Dalkulla.
En kan jag va helt naken inför. (bokstavligen också)
En finns där varje dag, andra träffar jag mer sällan.
 
Och nu har jag alltså önskat mig EN sak på min 50-års dag (5 dagar kvar har jag hört).
Och det är att dessa härliga människor följer med mig på en enkel resa till PALMA.
Hur svårt kan de va? Inte alls skulle det visa sig.
ALLA bokade flyg. JIPPEY! Jag hyrde stort hus och på måndag drar vi!
 
Världens bästa present!
Vill inget annat än att sitta med dessa personer i bikini, på varma solstolar,
prata om allt och ingenting och lapa Cava tills läpparna trillar av!
FIFAN vad jag ska fylla år!!
 
 
 
 
kompisgäng, resa,
Jaha då har man haft en helt fantastisk vecka på landet. Men det blir faktiskt roligare (så här efteråt) att skriva om en nästintill obeskrivbar upplevelse på en av ö-krogarna. Nämligen Arholma Krog och cafe. Har varit här förut för ett par år sedan. Bra, lösningsorienterad och proffsig personal. Fantstiskt utsikt och underbar skärgårdmiljö. Kolla bara!
Men sådär slutar allt bra.
Nu ska jag försöka återge vår lilla lunch. 
Vi kommer dit i två båtar fyllda med 14 hungriga personer. Vi slår oss ner vid ett bord (tänker att det är fantastiskt att vi fick ett där vi kan sitta ihop). Alla ler. Vi är glada. Solen skiner.
Några av oss får de små söta menyerna och jag ser att det endast står pannkakor som barnmeny. Går direkt och frågar om det är möjligt att trixa ihop något annat än en glass-strut till lunch (för det är exakt vad pannkakor, sylt och glass är).
Nej. blir svaret. Bara NEJ.
Så man kan inte trolla till en mindre portion av vuxenluncherna?
Jo, svarar den väldigt unga servitrisen (frågetecken på yrket här) men du får fortfarande betala fullt pris.
????
Jag går därifrån och grymtar lite (bara lite) om hur serviceminded man kan vara.
Vi får 20 minuter på oss att bestämma maten. (snällt, med hungriga ungar i stekhet sol)
När en av tjejerna lommar över berättar hon att samtliga sallader är slut. Alltså 4 av 7 rätter bort.
Vafan.
Så vi börjar om. Beställer drickor, några öl några vatten.
Vatten får ni hämta därinne, själva meddelar tjejen.
Tack.
Om det bara funnits nåt.
Och när väl vattnet fylls på finns inga glas.
Det må väl vara hänt. Än så länge har vi insett att tjejerna är tre (ungdomar) till antalet, helt utan egna hjärnor, så tålamodet fyller på lite extra. Det är bra, för det visar sig behövas.
Men... sen kommer två rätter av 14 in. Sju st köttbullar med några potatisar. Det skulle vara potatismos, vitfärsbullar med gräddsås, rårörda lingon samt inlagd gurka.
Det braiga va att en tjej kom med en hel låda bestick.(så vi har något att äta med)
Hon frågar hur många vi behöver. Tar ett gäng med sin hand LÄNGST UPP PÅ ÄTDELEN och häver ut i mitten av bordet. OMG.
Fortfarande ingen dricka. (Förutom vårt vatten då som jag lyckats slita ihop.)
Efter ytterligare 15 minuter går jag upp till restaurangen och HÄMTAR våra öl. Har med lite kompisar från Tyskland som under tiden, snällt äter upp de två köttbulletallrikarna helt utan tillbehör och utan öl. 
Jag skäms.
Så småningom (efter vi hunnit gå en promenad, kissat, badat hundarna) kommer några rätter till. Denna gång med tillbehör. 
Jag påpekar att det glömdes med de första rätterna som kom 40 minuter tidigare. Hon frågar om hon ska ta ut de nu.
?????
Nä, tror det blir kämpigt att bara äta sås och lingon.
Precis när jag serveras min rätt står tjej nummer två mitt emot och frågar om jag kan komma upp till huset och betala.
Va? 
Ja, köket stänger ju nu och jag undrar om ni kan betala.
Fast nu skojar du lite med mig. (Tjejen ser inte ut att skoja) Har ni bytt ägare eller hur blev det så här?
Näe, svarar hon. (Fast det förstår jag senare att det visst gjort sen i våras) fast hon kanske bara jobbat en vecka och då har de ju faktiskt inte bytt. (Skrattar på mig)
 
Äter upp och ska hämta kaffe och kaka (som ska ingå) till alla vuxna (är min tanke) för det är väl inget dom kommer ut med. Nej tänkte väl det.
Försöker förgäves hitta koppar till alla och eftersom det är tomt i kakfatet pratar jag med tjej nummer tre och frågar efter dem.
Dom är slut.
OK. Fast de skulle ju ingå i luncherna. (Nu känner jag att detta blir en principsak och min envishet slår på)
Du, det är en gratiskaka bara som inte kostar något. Vi har inga kvar. Nu går hon upp lite i oktav och blir tjurig. Vi har inte fått några leveranser! 
Tar ett djupt andetag. Ett till. Tittar på den inkompetanta människan innan jag föreslår att hon ersätter med annat. Kanske en glass till barnen?
Nu skriker hon lite
Vi har faktiskt haft jättemycket folk och vi är bara tre som jobbar!!!
Då smäller jag av.
Stoppar med hela handen och talar om för henne att spara sina bekymmer som hon dessutom behöver ta upp med sin CHEF inte med mig. Jag skiter fullständigt i om dom är 20 pers eller två. Det är SÄTTET man tar hand om sina gäster när allt börjar skita sig. Det finns bra sätt där folk t.o.m glömmer de andra som gått fel, och det finns jävligt skitdåliga sätt som gör att 14 pers kommer att berätta om upplevelsen för minst fem pers var (alltså ca 70 personer)!!
Vi har en jävla skitupplevelse här och du kan inte bjuda på några glassar!
 
Det står en man i baren (och väntar på något) som nu gör tummen upp. 
 
Det känns skönt. Jag tar på solglajerna och går ut.
 
När jag sitter vid bordet igen kommer tjej nummer två och vill nu ha betalt på riktigt. Vi frågar om de har stängt på kvällarna nu.
Neeej då, vi öppnar om ett par timmar igen. 
Men... säger min bror, ni serverar väl inte mat då?
Jorå. A'laCart meny!
Men, ni kanske är fler som jobbar då? försöker han.
Nej, det blir vi som jobbat under lunchen.
Och det är band som spelar, säger hon entusiastiskt.
Då får ni komma tillbaka.
 
Tack. Vi ska kika på det.
 
 
Jag har varit i Ungern.
Dit åkte jag med inställningen av att det var ett fattigt land med pytteliten yta utan några som helst resurser.
Ok, det stämmer ju lite att BNP:n inte ligger så bra och att det är ett miniland med sina 9 miljoner invånare. 
Och jag har ingen aning alls om människor mår i utkanterna av landet, men i Budapest; Ja där har man det GÖTT.
 
Det kändes exakt som att flanera omkring på strandvägen och ramla över till Djurgården. Samma stil på hus, liknande vatten och MÄNNISKORNA. Dom såg exakt ut som oss. Alla pratade ungerska med mig. Kändes som hemma fast ändå på ett kul sätt borta.
 
Lista på saker att inte missa:
 
Åk med kollektivtrafiken. Både gammalt och spännade. Och helt ofarligt. (Kan förstås inte tala för sena nätter, då jag tänker alla borde hålla sig inomhus- i säng typ)
Åk Hop-onHop-off bussarna. Fast om du sitter på övre plan utan tak, är det en god idé att ha blicken på grenarna som sitter högt på träden vid trottoarerna (Just saying).
Ta båtar på Donau. Man bara måste se Buda och Pest från vattnet. (Går att få sig en fin Mohito där dessutom)
Mitt på torget vid Basilica nånting (räcker att komma ihåg ordet) finns cafét med det bästa och billigaste latten.
Åk dit nu, för snart blir det kokhett och det finns typ ingen strand. Jovisst, ungrarna skryter om nån sjö ett par timmar bort men vem fan har tid med sånt?
 
SKIT i:
Att åka på deras "spa" anläggningar.
Det är gamla (och här snackar vi GAMLA) ställen med spruckna väggar och nedfallande kakel. Jättefint att titta på men vill man va naken där? Nä. Dessutom har den där lille galna människan som tyckte rysligt illa om judar sprungit omkring på de ställena med sina fläskiga, vårtiga fötter. (Hey, han KAN ha haft så).
 
 
Detta är parliamentet. Där jobbar de som bestämmer. På riktigt. Det tar 40 minuter att möta upp en lunchkompis.
Vi tog 20 bilder på detta.
 
 
Budapest, weekend,