När jag blev tonåring kom en liten informationsbroschyr på posten om hur jag snart ska få min mens. "Hej och välkommen till din fertila fas" med både en massa text om hur jag kommer må och blöda samt ett par prover ur Libresses sortiment av skydd. 
Härligt va?
Jag visste iofs redan allt om mens. Jag hade tålmodigt väntat (sist av alla verkade det som) på dagen då jag också va med i mensklubben. Då skulle ju livet va fulländat och jag en del av gemenskapen.
Nu, när min fertila ålder har nått sitt slut, kan man undra vart min nya "välkommen till Klimateriet"- broschyr är. För DET skulle verkligen behövas. Den här tiden som också kallas övergångsåldern eller menopause. Alltså en PAUSE? Från livet? Vad?
Detta vet jag nästintill ingenting om. För INGEN vill prata om det. Det är ju tydligen inte så värst sexigt med svettningar, torra slemhinnor, humörsvängningar och trasigt hår. Ingen vill ge den här skiten ett ansikte.

Nä, här får man googla sig harmynt för att hitta info, som kanske inte ens gäller mig. 
När infaller den här övergången/menopausen. Tja, nånstans mellan 40-60...
Och hur länge ska man stå ut? Kanske några år, kanske inte alls, kanske resten av livet.
Och hur mår man? Ja, lite sådär. Eller toppen. Eller upp och ner. Eller in och ut.
Slutar mensen? Ja eventuellt eller så blir den rikligare.
Finns det medicin? Det finns ALLT. Östrogen. Progrestron. Örter. Oljor. Plåster, piller, drycker, vagitorium, krämer - You name it. Bara att välja det som passar dig. Eller ta allt. Det blir skoj.
Eh?!? 

Man blir förvirrad. Minst sagt. 
Eftersom jag i min bekantskapskrets är den som verkar gå först in i detta (jäkla snorungar man omger sig med) kommer här en liten empirisk klima-checklista som försöker vända detta till nåt positivt i sann Alex-anda. Håll till godo!
 
  1. Vallningar kommer. Inte försiktigt och smygande. Utan pang på rödbetan så sitter du där med ett jävligt hett huvud och röda kinder, som om du plötligt blev generad bortom all gräns. Inte så trevligt om du har tjock ullpolo på dig, men om du fattar att ha lager-på-lager (tänk skidåkningskläder) så kommer det gå finfint. Och ponera en vinterdag med styv kuling eller iskallt korsdrag där alla runt står och huttrar...du kommer må som en drottning när vallningen kickar in.
  2. Du kommer ha krånglig mens. Den är av. Den är på. Den kommer inte tillbaka. Men hoppsan- jo det gjorde den visst. Litervis.
    Men det har ett slut. Och då jäklar, blir det troslösa, härliga dagar. (Om du nu inte blir inkontinent - det verkar bekymmersamt - men det får vi ta då)
  3. Sömnen strular. Du kommer snurra omkring och undra va fan som håller dej vaken hela nätterna. Det är övergången som hälsar på. Likt en pigg hundvalp som vill ut på promis så sitter den där och petar dig vaken flera gånger. Här behöver jag hjälp med det positiva. Ser inget skönt med att va trött som en örn och se ut som om köttätande myror käkat på dina ögonlock. Inget alls.
  4. Slemhinnorna blir torra. Inte bara där nere utan även tex ögonen. Men se vilken skön medmänsklighet som faktiskt finns, när du är ute i kallt väder och tårarna rinner. Flera kommer att stanna och fråga hur det är fatt. Det är fint.
  5. Humöret förändras. Det behöver inte betyda att du gråter för minsta lilla, tycker synd om dig själv, känner dig ensam, blir hysterisk, tappar tålamodet fort...Men det KAN hända. Har du som jag ett friskt känsloliv redan så kommer det knappt uppmärksammas, annars är det ju ändå trevligt att få utlopp för idioter i trafiken, ungar som inte ställer undan disken eller människor som äntligen får träffa sin mamma för första gången. Ut med det bara.
  6. Din syn på sex förändras. Antingen så tappar du totalt sexlusten men då kan du ju använda det som ett svepskäl för att dra från din trista partner. Eller så kan det faktisk (tack gode gud) bli helt tvärtom. Att du blir kåt som en mars-katt och får ett sexbehov som får din partner att riskera hjärtattack.
  7. Håret får spunk. Ända ner i bebishåret kommer det kluvna toppar och krulliga hårstrån. Eller kanske spikraka om du redan är krullig. Ändå lite härligt med förändring. Vem vet vart det kan sluta?

 
Jo tack. Jag mår fint. 


 
besvär, klimakteriet, menopaus, östrogen,

1 kommentarer

Maria

21 Feb 2020 14:36

Och vips var ni borta... Lycka till med allting nu. Minns att vara vänlig till alla själar du möter. Man vet aldrig när det är en ängel. 😇

Kommentera

Publiceras ej