Det finns få saker som får igång mig så mycket som när folk inte är allmänbildade. 
Det kan ju tyckas vara en definitionsfråga men det är det inte. Verkligen inte.
Vissa saker är bara med där och det får man va noga med att suga i sig - om man inte vill verka lite småkorkad. 
Jag menar inte att man ska kunna allt om allt. Men att åtminstone ha hört talas om saker människor pratar om är en bra början. Tex så är jag sjukt ointresserad av fotboll och har ingen jäkla aning om vika som spelar och knappast heller några resultat. MEN jag vet ju att det just nu pågår ett EM och att det spelas i Frankrike. Fattas bara annat.
 
Men jag har vänner som bara MISSAR saker. Blir galet provocerad.
Hörde på P3 att det finns en till som jag. Hon blev helt tokig av att en kompis till henne (eller kanske bekant) inte hade nån aning om vem Alex Schulman va. Hon tänkte att personen kanske ville vara creddig och spela på okunskapen. Men det hjälpte inte. Personen framstod som lite tappad.
 
Jag fattar.
HUR i hela världen har man missat honom? Även om du inte vet vad människan GÖR måste ändå namnet vara bekant. 
Annars har man ju legat under ett täcke de sista 15 åren.
 
Här kommer ett axplock på saker och lite folk som man faktiskt bör ha koll på: (och har du -på riktigt- ingen aning, GOOGLA)
Michael Kors 
Brexit
Dawit Isaak
Ramslök
Prosecco
Oumph
HBTQ
Parneviks
AW
Chiafrön
och ja...en ny Schulman nämligen Anitha Schulman
 
Som sagt...man behöver inte veta allt men säg för guds skull inte att du aldrig hört talas om Jesper Parnevik. Jeeesus!
 
 
 
allmänbildning,
Ibland blir det onödigt tokigt.
Jag är fullt medveten om det. I alla fall efteråt.
Ett exempel är när jag skulle till naprapaten. Och för att ni ska få in feelingen så var detta på Naprapathögskolan...Där det jobbar unga, snygga killar (tjejer också såklart) som går sista året på sin utbildning.
Nåväl. Jag kommer dit, hälsas välkommen av ung Petter med värsta bicepsen och fantastiskt leende.
När jag lite skamset står där i mina stringtrosor ber han mig att vända mig om och böja mig  - som en fällkniv - framåt.
WHAT???
Fatta min förargelse. Otroligt förnedrande och superduper korkat av mitt underklädsval. (Hade ALLTID med ett par riktigt shortsaktiga trosor i väskan efter det)
FAST det hade varit värre om jag hade haft typ en sommarklänning och skippat trosorna helt, som man ju gör ibland....
Som den gången jag hoppade in på en pedikyr precis i det skicket. Lite för kort klänning och inga trosor.
Tänkte inte på det förrän jag valt färg på nagellack och skulle hoppa upp i stolen. 
 
Förra gången (i augusti) var jag väl förberedd. Trodde jag.
Gick nämligen tredje dagen efter rakning av benen och satt genom HELA pedikyren och tänkte på den stackarn som gjorde mina fötter. Hon som smörjer in benen uppåt flera gånger.
Hon som säkert sitter och pratar om mina ben med sin kollega tvärs över rummet.
(Ni kanske känner igen det. Att dom liksom pratar supertyst på sitt språk och man knappt hör, men att nån annan, som också jobbar där, svarar från andra sidan lokalen. Lika tyst. Helt otrolig hörsel!)
Nu pratar nån från andra sidan rummet:
"Alltså den här tjejen har sååå konstiga tår"
Min svarar:
"Då ska du se den här! Har tydligt inte rakat sig sen dackefejden, kolla jag får sår i händerna"
Arwhhhhhgggg
 
I går fick jag årets första pedikyr och fotbehandling och va nu ordentlig på alla sätt och vis.
Nyrakad med trosor på!
 
 
humor, pedikyr,