Man kan sammanfatta Dusseldorf med detta:

Hålligång...

Det dricks öl - såklart mest Altbier, som är överjäst, avslaget och mörkt - och ändå så himla gott!
Det festas på gatorna - ALLA och vi menar ALLA som har ett tyskt bröllop inbokat i sommar kommer att hamna där med sina vänner. Möhippornas/svensexornas mekka. Varje helg.


Båtliv...

Eftersom det är så extremt strömt så är det riktigt jul att sitta vid kanten och kolla på vändande båtar.
Och sen alla laster med grus, bensin, bilar och annat skoj. Det pråmas upp och ner för denna flod som aldrig förr.
Det roligaste är att förarna har med sig sina liv på de enormt långa pråmerna; sin bil, sina ägodelar, sin fru och sitt.. barn... Den här killen hade en lekfull dag på sjön...

Maten...

Ja, vad kan man säga? Vi försökte verkligen äta något tyskt. Men när det finns så gott som Hooters, A Tavola Trattoria (med den bästa Tiramisun någonsin) och libanes restauranger i varje hörn, ja då blir det svårt för en Curruwürst att stoppa oss. Men nästa gång...

Shopping...

Man kör Audi, BMW, Mercedez och Porsche. Inga andra. Och så en sväng in på PRADA, Swarowski och kanske en frappe på Starbucks emellan. Efter att ha gått Königsalle upp och ner ett par gånger har man svårt att tro att det råder någon som helst lågkonjunktur i Dusseldorf.

Vissa stunder i Dusseldorf (när solen skiner och man står där lutad mot en snygg, härlig man med en iskall öl i handen) är toppen. Men så vaknar man till (det börjar förmodligen ösregna) och ser den stökiga industristaden för vad den är.
En rätt trist ställe med falska fasader och en massa trötta tyska arbetare som liksom vi längtar därifrån.

När jag växte upp var tyskar något man höll sig på avstånd ifrån. Det var såklart inte alltid det gick. I smålandska stugområden härskade tyskar som var högljudda och jobbiga och ja...pratade tyska.
Likaså på "exotiska" ställen som Rimini och Kos fanns dom. Överallt.
Men detta folk var ju, som man har fattat i efterhand, rena fläkten jämfört med dagens tornadofolk - ryssarna.
Nåväl. 
Jag har i alla fall inte stött på en tysk människa på över tio år, och aldrig satt min fot i Tyskland. Så i kväll drar jag och Mannen till Dusseldorf.
Jag kan tänka mig andra ställen att åka till med lite mer...romantiska namn.
DEUTCHHHHLAND - DUUSSELDORRRFF låter allt annat än mjukt, trevligt och fluffigt.
 
Vi ska blanda business med pleasure och absolut ge denna stad en ärlig chans.
(Fast Mannen kom igårkväll på att resan dit kostar lika mycket som en sista-minute-resa till en Grekisk ö... SKIT!)
Först ska vi till mässan och göra inköp till butiken - och hoppas att tyskarna numer snackar engelska (och vad kan vara värre än att handla med danskarna - som på fullt allvar TROR att vi förstår vad de säger?).
Sen ska vi komma på varför man sitter och dricker överjäst öl i en industristad mitt i sommaren-
Återkommer.

Jag kan inte längre laga god mat.
Jag har blivit helt och hållet hämmad. Av min man.
Det han gör i köket är så fantastiskt att jag kommer att säga upp mig som matlagerska.
I går kväll gjorde han en makalöst god sallad till lika god kyckling. Salladen hade bl.a rödlök & vattenmelon i sig...Och receptet (eller "tipset" som han säger)...Hade han fått av en dam han träffat vid grönsaksdisken på Hemköp!- Bara det.
Det finns rätter som jag alltid gjort. Hela livet. Som Mannen börjat trixa med.
Spagetti och färssås. Går inte längre. Har prövat göra -efter att Mannen svängt sin magiska kryddblandning över sin sås- ett par gånger. Barnen bara stirrar - och petar.
Jag med.
Undrar vad tusan jag gör för fel. Jag kryddar. Jag har i samma ingridienser. Jag vevar. Men icke.
Och lax. Det orkar jag knappt prata om. Man längtar till Mannens lax. Han gör den ibland med krossade nötter ovanpå. Och såsen... Man blir som pånyttfödd.
Jag har precis för mig att detta var en kille med Flygande Jakob som huvudnummer.

Nåväl. Jag får väl vara vassare på annat i vår familj. Typ måla naglarna, sitta uppflugen på stol med ett glas vin och se allmänt snygg ut.
Japp.