När vi öppnade butiken i maj (07) så fick vi en massa härliga lyckönskningar i form av blommor.
Och det måste gått mode i Orkidéer just då. Eller så är det helt enkelt en blomma man ger när någon ska öppna eget. Inte vet jag. Många blev det och vackert var det.
Tills alla tappade sina blommor. Ungefär samtidigt dessutom. Kvar blev då något slags bladverk vid krukan, som väldigt förstora och väldigt ledsna fötter samt en eller två hårda pinnar rakt upp.
Inget mer.
Hur fula som helst.
Min mentor Ullis berättade sitt knep för att få dessa ankungar att bli svanar igen. Jag vattnade i små fotbad varje vecka i 10 min.
Ingenting hände.
Några gånger var dom på väg till tippen allihopa. Bara slänga ner på släpkärran. Tjoff tjoff. Borta. Det såg onekligen jävligt trist ut i våra fönster.
Ullis lovade vidare.
Och så nu....Ett halvår senare händer det! Utdelning!
Det började med en liten boll. Vi tittade allihop utforskande på bollen. Trodde nog att det var en bebis på gång. Sa Stella.
Jorå. Efter en dag på dagis hade den utvecklats till en helt magiskt vacker skapelse:



Och nu dessutom med gediget sällskap på tolv likadana syskon på de numer ståtliga pinnarna.
Gud så vackert.
Stackars fula, fula ankunge - välkommen tillbaka - allt är förlåtet!

(Nu ska vi bara få fart på trögskallarna nere i vardagsrummet också...)
Vad är det som hänt med media-Sverige undrar jag.
Har alla castingagenter och dess medarbetare fått Skånska-fnatt?
Måste man, för att passa in på TV, ha Mediaprogrammet OCH ett skorrande R i bagaget?
Var man än hör - TV och RADIO. Nog tusan är det en skåning som hörs. Reklam, underhållningsprogram, galor, jippon, för att inte tala om alla nya artister.
Inte för att jag har något emot skåningar (Och om jag hade det skulle det va ok för mig eftersom jag faktiskt är född i Lund...- Funkar som för svarta människor som endast bland de själva får säga N-ordet)

Jag bara undrar. Är det ett mode? Kommer det att avta? Kommer massor av röst-utlånare och programledare bli arbetslösa under 2009 för att vika plats åt - låt säga Gotlänningarna?
Vore ju trevligt. DÄR har vi en dialekt man hör alldeles för sällan.
Jag säger bara låt RoomService-Johnnie få sällskap, stackarn.
Helt ensam bland alla skåningar...
Nu kan vissa mammor och pappor knorra... Men fasiken vad det är härligt med barnfria helger! Speciellt när de kommer ihop med små lyxiga överraskningar...
Vi är ju (som alla säkert vet nu) föräldrar som varannan vecka/helg delar med oss av våra härliga ungar till några fler familjer.
(Vad vi egentligen tycker om det det är ett helt annat inlägg. )
Och då får vi såna vuxen-helger. När vi gör vuxengrejer, äter sena frukostar och skiter i fullständigt Idol.
På fredagskvällen kommer jag hem och Mannen har (som vanligt) lagat en gudomligt god middag och fixat med ljus och mys över hela huset. Jag börjar med att hoppa in i duschen och då får jag min överraskning. Det låter...uppe från taket...nåt stilla skönt...ljusen fladdrar...och jag blir såååå lycklig: Det är musik i badrummet!
JA JA JA! Äntligen!
Jag tillhör nämligen den skara folk som inte gillar när det är tyst. Speciellt inte på morgonen. Blir galen när jag står i badrummet på morgnarna och inte vet vart eller om trafiken stockar sig, eftersom radion bara har högtalare som når nedre våningarna.
Men inte längre!
Nu kan jag sminka mig, borsta barntänder och måla naglar på alla som vill - allt medan jag håller mig ajour eller nynnar med i nån låt. (Helst "No Air" med Sparks/Brown, som är den absolut bästa låten lust nu)

Fast nu är det ju barnfritt... Tror jag ska sätta på Metallica på hög volym, låta duschen forsa tok-varmt, så det riktigt ångar inne i badrummet och sen ropa in David.

Im a very happy woman!