När vi öppnade butiken i maj (07) så fick vi en massa härliga lyckönskningar i form av blommor.
Och det måste gått mode i Orkidéer just då. Eller så är det helt enkelt en blomma man ger när någon ska öppna eget. Inte vet jag. Många blev det och vackert var det.
Tills alla tappade sina blommor. Ungefär samtidigt dessutom. Kvar blev då något slags bladverk vid krukan, som väldigt förstora och väldigt ledsna fötter samt en eller två hårda pinnar rakt upp.
Inget mer.
Hur fula som helst.
Min mentor Ullis berättade sitt knep för att få dessa ankungar att bli svanar igen. Jag vattnade i små fotbad varje vecka i 10 min.
Ingenting hände.
Några gånger var dom på väg till tippen allihopa. Bara slänga ner på släpkärran. Tjoff tjoff. Borta. Det såg onekligen jävligt trist ut i våra fönster.
Ullis lovade vidare.
Och så nu....Ett halvår senare händer det! Utdelning!
Det började med en liten boll. Vi tittade allihop utforskande på bollen. Trodde nog att det var en bebis på gång. Sa Stella.
Jorå. Efter en dag på dagis hade den utvecklats till en helt magiskt vacker skapelse:
Och nu dessutom med gediget sällskap på tolv likadana syskon på de numer ståtliga pinnarna.
Gud så vackert.
Stackars fula, fula ankunge - välkommen tillbaka - allt är förlåtet!
(Nu ska vi bara få fart på trögskallarna nere i vardagsrummet också...)
Och det måste gått mode i Orkidéer just då. Eller så är det helt enkelt en blomma man ger när någon ska öppna eget. Inte vet jag. Många blev det och vackert var det.
Tills alla tappade sina blommor. Ungefär samtidigt dessutom. Kvar blev då något slags bladverk vid krukan, som väldigt förstora och väldigt ledsna fötter samt en eller två hårda pinnar rakt upp.
Inget mer.
Hur fula som helst.
Min mentor Ullis berättade sitt knep för att få dessa ankungar att bli svanar igen. Jag vattnade i små fotbad varje vecka i 10 min.
Ingenting hände.
Några gånger var dom på väg till tippen allihopa. Bara slänga ner på släpkärran. Tjoff tjoff. Borta. Det såg onekligen jävligt trist ut i våra fönster.
Ullis lovade vidare.
Och så nu....Ett halvår senare händer det! Utdelning!
Det började med en liten boll. Vi tittade allihop utforskande på bollen. Trodde nog att det var en bebis på gång. Sa Stella.
Jorå. Efter en dag på dagis hade den utvecklats till en helt magiskt vacker skapelse:
Och nu dessutom med gediget sällskap på tolv likadana syskon på de numer ståtliga pinnarna.
Gud så vackert.
Stackars fula, fula ankunge - välkommen tillbaka - allt är förlåtet!
(Nu ska vi bara få fart på trögskallarna nere i vardagsrummet också...)
