Har varit gräsänka i två dygn, 11 timmar och fyrtio minuter nu...Rätt jäkla trist faktiskt. Speciellt när alla barn också är borta.
Men, när en av mina favvokillar är borta kommer det hur mycket kärlek som helst från ett annat underbart håll.
Nämligen från min fantastiska 10-åring.
Den vanligtvis rätt tuffa, lite småstruliga (men goa) killen har lagt en lapp på hallbänken som lyder:
"Mamma, kolla på köksbordet!"

Jag slänger av mig väskan och cykelnycklarna och går nyfiket fram till köksbordet.
Där finns detta:


"Mamma, om du kommer hem före mig (den ljuvliga ungen är dessutom ute med Biff!) så får du denna lapp så du vet att detta är din blom bucket!

Vilken unge! Han är min! Jag har lyckats! Den tjej som får Hans på kroken kan andas ut.
(Och henne ska jag smöra som attan för så jag får träffa dem massor!!)
Operationen av tonciller och supersizePOLYPEN är över!
I natt låg jag vaken och nyfiket lyssnade på Greta.
Ingenting. Nästan kusligt, ljudlösa små inandningar bara.
Nätterna kommer aldrig mer vara sig lika. Tänker en pyttestund på allmänläkaren (vårdcentralen) som sa att många barn snarkar.. och att några halsflussar om året är att räkna med.
Idiot.
Om man kan slippa SKIT ska man göra sig av med SKIT.
Tack Sophiahemmet för att ni ger oss nätterna och en pigg tjej tillbaka!

Greta hade sin hundtjej "Maja" med sig till sjukhuset...

Huset sålt och tomten köpt. Här ska (inom ett år - visst?) det vackra Bonusfamiljs-huset byggas!
Vilken härlig utmaning vi har framför oss. (Känner ni min sprudlande, positiva inställning?)
Vi har suttit ute i Strängnäs med Mannens superduktiga mamma och ritat på vårt nya perfekt-för-oss-hus i två dagar.
Det blir såååå bra. Inte för att jag kan fatta att David kommer greja det här - typ själv. Men ändå. Toppenhus. Och bäst av allt - EN-plan! Inte tre, inte två - EN. Jag ska fara runt med dammsugaren och ha sådär tokrent jämt. Bara för att det är så lätt.
Och när jag stod och babblade med min granne häromdagen så VIPS - löste det sig med bostad för oss under tiden också! Bara sådär. Min frisör kom nämligen och hörde vad vi pratade om och hoppsan, hejsan - hennes storebror behöver visst hyra ut sin 4:a i Jakobsberg fr.o.m juni.
Den tar vi! (Så slapp man husvagnen...PHU!)
Bara att dela 100 kvadrat med den här familjen ska bli intressant. Och såklart spännande!
Och kul med lite ny miljö.
Jakobsbergs Centrum.
Fullt med liv och folk. Jämt.
Kul.
(Positiv...positiv...)