Jag har haft samma cykel alltid. Jämt.
Det är min mormors gamla Crescent som hon köpte medans hennes ben ännu tillät cykling (nån gång runt 50-talet) Kostade 78 kr!
På den lärde jag mig att cykla.
Precis som Lotta på Bråkmakargatan var det. Jag var alldeles för liten och cykeln alldeles för stor. Jag nådde inte att sitta men cykla gjorde jag. Och susa nerför backarna (nåja lite neråtfart fick man även i Österbymo) gjorde jag. Sen dog mormor och cykeln kom att flytta ända till Stockholm. Vem körde upp den ända från Småland? Kommer inte alls ihåg. Men glad har jag varit sedan dess.
Skyndade mig att måla om den i en ful cerise nyans eftersom gamla tantcyklar, på 80-talet i Stockholm var det mest stöldbegärliga man kunde bli av med.
Den flyttade sen med mig från Gröndal vidare till Bergshamra och ut ända ut till Bromma.
När Hans var pytteliten och skulle åka med i barnstol därbak, lät jag sätta dit växlar och en handbroms.
Det var en massa krångel med hjulbyten och vajrar. Men sen kunde jag också komma upp -i alla fall för halva backar.
(Dessutom tryggt att veta att man kan stanna ifall kedjan inte vill ligga kvar.)

Nu har min svärfar köpt en alldeles ny cykel till mig. Med skimrande lack och två tusen växlar. Helt nyfödd.
Både svärfar och David tänkte att den gamla Crescenten har gjort sitt. (När vi var ute på cykeltur med hela familjen sist, så slutade det med att Mannen fick köra hem min 2-tons-cykel med Greta därbak medans jag flöt fram över kullarna på hans mountainbike...)
Och nu försöker jag att tänka att alla faktiskt sitter framåtlutande med häcken upp och fixar med alla växlar medans dom cyklar. INGEN sitter som Hedvig - rakt upp - och småsjunger längre.
Jag flyger fram på min nya fina, superlätta cykel. Jag har 21 växlar (!) som jag inte vet skillnaden på.

Det är bara två saker som är lite jobbiga. Det ena är att man måste trampa när man ska växla. Det betyder att om man har haft en låg växel för att komma upp för en backe- och sen ska ner -Då måste man trampa som en dåre för att få in en skön nerförsbackeväxel.

Och sen är det lite jobbigt att se Crescenten i garaget varje gång jag tar ut den "nya fina".
Känner mig som en svikare.
Och Mannen säger att den inte behöver bo allför länge i garaget...Hjälp. Vad kan man ha en gammal, stor, tung, fin damcykel till?
Härliga cykel!
Du hade såååå bråttom. Du i den ljusgråa höga BMW:n.
Alla bilar på Norrtäljevägen (södergående) i söndags var tvungna att flytta på sig för dig och din stadsjeep.
Du körde upp riktigt nära i rumpan tills de flyttade sig åt sidan.

Men pappan i den mörka Saaben blev irriterad.
Han låg ju redan i ytterfilen och körde betydligt snabbare än de andra till höger.
Men det räckte inte. Saaben var helt enkelt i vägen.
Du körde upp i rumpan och låg där och pressade.
Bara det att det liksom inte finns någonstans att ta vägen. Vägen smalnar av efter 400 m och innan dess är det bra om man hinner om de som inte vill köra så fort (dem i innerfilen).
Vad ville du?
Att Saaben skulle klämma sig in i den högra filen och preja ut bilen brevid??
Eller bara köra upp i 170 km/h????

Pappan i Saaben blev som sagt irriterad.
INGEN vill ha ett två-tons-monster intryckt i rumpan. INGEN!
Så pappan bromsar, för att få loss dig ur sin röv.
Då vaknar du till och får -som ett par ungar jag känner skulle säga- DAMP.
Du tar ditt monster mellan, runt och över bilar för att komma fram till Saaben. Sen försöker du under vansinnesfärden preja av Saaben av vägen. TVÅ gånger. Gruset sprutar och alla andra runt omkring håller på att åka av vägen.
Du kör helt galet och stirrar framåt hela tiden medans din tant (medpassagerare) viftar i stolen brevid.
Men det är inget du bryr dig om.
Du bryr dig heller inte om att det är två små barn i bilen du försöker preja.
Du måste ha sett, så högt som du sitter, att en liten 4-åring har sitt sovande huvud lutandes mot sin barnstol där i baksätet. En hög barnstol med små nallar på. Precis på den sidan du pressar emot.

Du kanske åkte hem till Sollentunavägen (eller jobbar du bara där?) och öppnade en flaska vin (eller kanske en Bag-in-box?) och sov gott den natten.
Jag gjorde det inte!
Du får mig att må illa!
Man kan köra snabbt, säkert och samtidigt ha respekt för att det finns andra i trafiken.
Sen kan man köra som en jävla idiot och skita i alla andra.
Som du.

Jag råkar veta att pappan i Saaben är brandman.
Alltså han, som nästa gång du håller på och bil-slåss ute på E18 och orsakar en olycka, är först på plats.
Då kan du fortsätta att stirra rakt fram och be till gud att han hjälper dig.

Greta ska sova och jag håller på med min toksnabba 5-minuters-nattning (- för att hinna gå ut med Biff, plocka fram morgondagens kläder, måla naglarna och fixa lunchmatsäck till stora killen...helst innan jag ser dubbelt av trötthet)

Jag klappar, pratar mjukt och killar lite sådär mysigt...Greta får syn på mitt silverhalsband med två stycket hängande stavar på.
Den ena staven har "Greta" ingraverat och den andra "Hans".
"Här står det Greta och Hans", konstaterar hon.
"Men varför står det inte Annika och Tommy?" frågar hon. Hm... Jag förklarar på en 4-årings vis: "För att det bara är du och Hans som legat i min mage ju"

I vår lilla värld kommer ju alltså Annika och Tommy från Mannen medans Hans och hon själv kommer från mig.
Inget konstigt med det. Tills man får höra hennes lite mer konkreta tankar i ämnet.

"Ja just det. Och Annika och Tommy har legat i Mannens snopp! "
Jaha, DET har hon koll på. Gör en mental anteckning om att prata med de andra barnen om att kanske inte berätta allt för henne...
"Nja...jo det har dom på ett sätt gjort"  tvekar jag. Nu lite nervös.
"Men vart nånstans kom dom ut?"    -  " I TOALETTEN????" Greta blir förskräckt.
"Nej", säger jag försiktig och vet samtidigt att jag nu måste ta mig ur detta samtal. "Inte i toaletten, gumman"
Greta fortsätter med äcklad min och upprörd stämma: "Men mamma, om de var så små bebisar så kanske Mannen KISSADE på dom ju - efter dom kommit ut!!"

Shit vad all information måste fara runt i hennes lilla huvud.
Jag bestämmer mig för att hennes hårddisk för tillfället är full och blåser luft på Gretas mage i stället för att svara vidare. Under en sån behandling kan man vare sig tänka eller prata särskilt bra. Bara en skön skrattstund.
Hon köper hela kitet och somnar inom 4 minuter.

Måste öva in några bra svar tills nästa gång frågorna hopar sig och snavar över hennes egna små slutsatser...