För att vara en "tant" uppväxt med kastanjevatten och mammas kakmaskara som huvudingredienser, till en då till synes felfri makeup, så tror jag mig ändå numer vara hyfsat upplyst.
Det varar tills jag kommer in i dotterns rum och ska låna ögonbrynspenna. Altså WOW. Bordet där inne har sååå mycket prylar!
Tänker att jag ju kan köra hela kitet här inne. Få till en asjysst make. YES! (Ska ju ändå på lunchdate så lite stil ska väl en snart 50 åring få till). Jag börjar kolla runt och fingra på saker. Och lyfter. Och undrar.
 
Min hjärna försöker tänka att det ju MÅSTE finnas anledningar till allt detta.
Men vad tusan börjar man ens med? 
Här ligger primers, highliters, pennor, penslar, borstar, maskaror, blusch, serum, rouge, concealers, svampar, coverall, foundations, B&B creme, läppglanser, ögonpennor, puder, settingspray, eyeliners, skuggor, läppennor, light up och creme shine i makalöst ordningssamma högar och staplar.
Det finns prylar som heter Lip light perfector och Brow plumper och ännu diffusare Photo Finish Pomade.
Det senare lutar åt aprikost och jag har verkligen ingen aning om vart det ska.
Tar upp en ny burk och ska just dra runt en borste i det när jag känner att det är kladdigt. Det kanske inte blir bra. Och återigen. VAR ska det?
 
 
 
Får lite ångest. För att min dotter kan mer om contouring än om Nordkorea. 
För att jag snart är 50 och inte har en susning hur snygg jag kan bli.
För att jag känner att det är för mycket. För många produkter och för mycket att göra med ett ansikte.
 
Tänker att jag ger ut en egen liten sminklista för oss som inte hade annat än mammas avlagda läppstift och det där nya solpudret att röra oss med.
 
1.Ta och grunda med en primer (om du vill att joxet ska sitta kvar mer än en drink)
2. Stryk på ett lager av foundation (går bra med händerna)
3. Borsta på lite puder (så du inte skiner som en nyoljad barnrumpa)
4. Här kan man använda lite rouge (va försiktig, det kan sluta mer som en påskkärring.)
5. Fixa till ögonbrynen (detta var inte så noga med förr, men nu jäklar har dessa markeringar fått ett uppsving - gå in på KICKS och be tjejrna visa hur)
6. På med mascara (INGEN mascara gör så att du får längre fransar, kör på det du tycker är vettigt)
7. Nu kan man sätta färg på läggarna eller INTE. På med Burts Bees läppcerat bara. 
KLART.
 
Funkar om du är 15, 35 eller 60 år.
Lovar.
 
sminklista,
Ibland blir det onödigt tokigt.
Jag är fullt medveten om det. I alla fall efteråt.
Ett exempel är när jag skulle till naprapaten. Och för att ni ska få in feelingen så var detta på Naprapathögskolan...Där det jobbar unga, snygga killar (tjejer också såklart) som går sista året på sin utbildning.
Nåväl. Jag kommer dit, hälsas välkommen av ung Petter med värsta bicepsen och fantastiskt leende.
När jag lite skamset står där i mina stringtrosor ber han mig att vända mig om och böja mig  - som en fällkniv - framåt.
WHAT???
Fatta min förargelse. Otroligt förnedrande och superduper korkat av mitt underklädsval. (Hade ALLTID med ett par riktigt shortsaktiga trosor i väskan efter det)
FAST det hade varit värre om jag hade haft typ en sommarklänning och skippat trosorna helt, som man ju gör ibland....
Som den gången jag hoppade in på en pedikyr precis i det skicket. Lite för kort klänning och inga trosor.
Tänkte inte på det förrän jag valt färg på nagellack och skulle hoppa upp i stolen. 
 
Förra gången (i augusti) var jag väl förberedd. Trodde jag.
Gick nämligen tredje dagen efter rakning av benen och satt genom HELA pedikyren och tänkte på den stackarn som gjorde mina fötter. Hon som smörjer in benen uppåt flera gånger.
Hon som säkert sitter och pratar om mina ben med sin kollega tvärs över rummet.
(Ni kanske känner igen det. Att dom liksom pratar supertyst på sitt språk och man knappt hör, men att nån annan, som också jobbar där, svarar från andra sidan lokalen. Lika tyst. Helt otrolig hörsel!)
Nu pratar nån från andra sidan rummet:
"Alltså den här tjejen har sååå konstiga tår"
Min svarar:
"Då ska du se den här! Har tydligt inte rakat sig sen dackefejden, kolla jag får sår i händerna"
Arwhhhhhgggg
 
I går fick jag årets första pedikyr och fotbehandling och va nu ordentlig på alla sätt och vis.
Nyrakad med trosor på!
 
 
humor, pedikyr,
Vi måste snacka om oss.
Vi tjejer i 40- års åldern. Nu kommer några skrika "Men du är ju snart 50, HALLÅ!!"
Ja, just det. Nu får jag lite ångest samtidigt ska jag ju tänka nytt här. För den här åldersfixeringen är fanimej ohälsosam.
Jag ska inte BRY mig om att jag snart är 50. Jag har ju levt fullt ut, som en virvelvind på Amfetamin. Vad GÖR det att jag är 48 år? Jo, för att det typ är MODERNT att vara UNG! 
Och det ÄR man inte om man är 48, 43 eller 50. Och det är väl där nånstans man får börja.
Med den insikten.
Låta det sjunka in ordentligt. 
Man kanske inte behöver sätta nåt epitet på en 48-åring alls, men man är, på riktigt, INTE ung!
Några har redan fattat att UNG-grejen är över och går All-in på att istället VERKA och SE ung ut. DEN tävlingen går fan inte av för hackor. Det ska tränas, smörjas, fransas, plockas, sprutas och dras ihop. Allt för att verka YNGRE. "Men guuuuud är hon 51? Hon ser ju ut som 35!" MÅÅÅÅÅÅÅL!
 
Häromdagen startade min egen harmoniska resa in till sköna, accepterande MEDELÅLDERN.
En supersmart person lyssnade till mitt prat om hur snygg en tjej på TV var. Hon hade en dra-mig-baklänges-kropp och hy som en fucking älva. Hon hade nån sexig scen i en film och jag pratade om hur sjutton man får till den där rumpan och håret...löshår kanske...., när min supersmarta person sa
"Alltså...du kan ju inte jämföra dig med en 25-åring".
(!!!)
NÄHÄ?! Inte?. Det är ju precis det man har att jämföra sig med. Jag står inte precis och håller upp bild på 50-åringar som man vill se ut som...
För sorgligt. Jag känner mig otroligt lurad och korkad. Han har ju så rätt, min supersmarta person.
 
Förr i tiden såg 40-åringar ut som vår tids 70-åringar. Och barn i tonåren - ungefär som farbror Åke.
Det var som det var och blev som det blev liksom.
 
Jag har härmed hetsat färdigt över hur jag ska hålla mig UNG (pyttsan) och INTE bli sur om någon för en gång skull gissar rätt på min ålder. Jag ska välkomna det.
För som Drew Barrymore så bra uttrycker det:
Man kan inte vara het hela livet. Det är utmattande och inte så realistisk.
 
Kom rynkor och rumphäng. Det är helt ok. Jag är ju trots allt snart 50.