Det här kommer ju låta som om jag är värsta experten på hur man hittar KÄRLEKEN.
Och ja, det kan man faktiskt påstå. Att jag kan det här med att dejta är ju sant. Jag har gedigen erfarenhet och har både varit förlovad och gift. Naturligtvis inte med samma man.
Utgången har alltså varit fördelaktig. Och dessemellan och efter kan man säga att jag druckit en del kaffe, med en hel del trevliga och alldeles knasiga killar.
Och det är mitt första tips.
Gå tusan i mej, inte och träffa nån för första gången på en MIDDAG. Big mistake! Det kan ju vara en komplett idiot och du blir fast med hen i flera timmar om du har otur.
En kaffe tar min 8 min och max... Ja, så många påtår du orkar bälja i dej.
Det är både trevligt att ha sällskap till en latte som det är nödvändigt. (Altså, på nåt sätt måste du ju få i dej kaffet)
Så se det mer som en kompisträff än en date.
 
Sen har vi, som är lite 40+, en alldeles för lång lista. Du kanske inte skrivit ner den (det vore lätt sinnesrubbat) men den finns där i hjärnbalken nånstans. Speciellt eftersom man förmodligen kommer att ta med det som man saknat från tidigare förhållanden och TA BORT det man INTE tyckt om.
Det kan vara allt från fysik till hur människan ska torka sig efter en dusch. Mycket som kan retas och irritera.
 
Jag hade en lååååång lista som såg ut ungefär såhär:
Minst 1.80 lång
Hår på huvudet
Inte på ryggen
friska starka tänder
bra kontakt med sin familj
vältränad
ekonomiskt stabil
inga barn under 12
Men ska gilla barn (?)
skinn på näsan
vet vad han vill
eget liv
socialt kompetent
snäll
ha eget liv
bra jobb
 
Bonus:
Båt
sjysst bil med dubbla avgasrör
 
Om inte min lista får dig att spy en hink full så är den åtminstone osmaklig.
Klart man är rädd om sig själv och VET hur man vill ha det nu när man är "äldre". Självklart. Och man ska inte behöva kompromissa med sig själv. Men att gå på KÄNSLA är ju det enda rätta.
 
Så ta din lista, ta ut FEM punkter du VERKLIGEN inte vill rucka på. Gå på kaffedate och KÄNN!
HUR tittar människan på dig?
Är han intresserad av DIG? (Ställer han frågor?) 
Vad pratar ni om? Hur KÄNNS det?
Hur doftar han?
Hur får han DIG att känna dig?
 
Har du en jävla tur träffar du på killen/tjejen med huvudet på skaft, som kan det här med kommunikation och som är beredd att ge dig villkorslös kärlek. 
Allt annat kan man jobba runt. 
Tro mig.
 
 
 
 
 
dating,
Ibland tänker jag på hur- så in i helsikes- skönt det är att vara vuxen.
Vilken lycka att slippa gå i skolan, bli trackad av "kompisar", ha prestationsångest, sno kläder i stan, smygröka, ligga med killar i jakt på kärlek. Min högskoletid va sjukt kul och samtidigt otroligt jobbig. Min strävan att bli omtyckt genomsyrade hela min uppväxt och speciellt under tonåren.
Jag hade dåligt självförtroende och en spretig anknytning med mig.
Det resulterade i många dåliga beslut och helt otroliga dumheter. 
Bodde under mina sju första år som vuxen, i USA och där fortsatte min jakt hej vilt under flera år. Sprit, droger, kriminalitet skulle man kunna samanfatta dessa år. Allt för att jag inte hade nån vuxen som satt på min axel och kom med smarta kloka råd.
(Det hade också funkat med några föräldrar som hade tutat i mig rätt och fel med kärleksfulla röster)
 
Ibland har jag råkat riktigt illa ut. Andra gånger nätt och jämt klarat mig.
Och som jag ångrat mig. Velat ta tillbaka. Börja om.
 
Inte längre dock. Nu har jag blivit klok som en bok. (Med hjälp av lite utbildning och terapi) Förstår helt hur det hänger ihop och varför det blev som det blev. Mentalisering!
En liten, osäker, otrygg tjej som behöver anknytning. Inte alls konstigt. Jag träffar på dessa barn varje dag i mitt jobb.
(Det är nu det positiva kommer in.) För helt plötsligt har jag fått chansen.
Chansen att sitta lite på någons axel. Berätta vilka vägar man kan välja. Bygga självförtroende och öka självkänslan. Och så kärlek. Massor. 
 
Jag hoppas och tror att min egen dotter har en sjukt bra och trygg anknytning. Henne kommer jag inte behöva följa med någonstans. Hon har det i sig. Där behövs bara lite pekpinnar hit och dit. För visst kommer faror.
Lite lockelser och eventuellt några misstag, men om hon bara lyssnat på sin mamma och står stadigt blir det bara en del av livet. 
 
...
Kloka ord och pekpinnar:
Dejta ingen som tar droger
Ligg inte i öppen Jeep i Los Angeles Downtown mitt i natten
Plocka inte upp pistolen som ligger mellan soffkuddarna
Låt inte pojkvän hålla för dina ögon när du kör
Preja inte bil som kastat glasflaskor mot din bil
Undvik att kliva in i hiss med skrikande par som är på väg att slåss
Säg nej till lift av utklädda människor
Inga grimaser åt poliser
Åk inte motorcykel i flipflops
Fånga inte gäddor med händerna
 
 
 
 
 
 
 
barn, uppväxt,
Att börja dejta vid 48-års ålder borde va förbjudet. Eller åtminstone inte möjligt.
Är hyfsat säker på att vi inte är ämnade att vara med en och samma person, från 18 års ålder tills löständerna hakas på. Nej absolut inte. Tycker det snarare är utvecklande och lite fräscht att byta partner ett par gånger.
MEN... kanske ska ske tidigare än runt 50...
Det blir liksom en massa grejer som man aldrig behövt tänka på om man satsar stenhårt på partnerbyte runt 35...
Hänget t ex.
Armhäng, stjärthäng, ögonlockshäng, maghäng... Allt hänger.
På date med ny man måste det spännas och hållas in till absurdum.
Kan inte för mitt liv tro att jag kommer stå spritt språngande framför en man igen. Inte i dagsljus i alla fall. Och absolut inte röra mig samtidigt. 
 
Man skulle kunna lyssna på min vän Madde, som bestämt hävdar att lite kyla gör susen.
Att bli riktigt jäkla frussen tajtar upp det mesta. 
Så vidöppet fönster, vinter och mörkläggning skulle kunna funka.
Så får man hoppas man inte blir allt för uppljagad och svettig sen....