Nu när jag ligger här sjuk i influensan från helvetet, tänker jag på vilka finfina hjälpmedel jag har ändå.
 
Annat var det när jag var liten och låg i min lilla säng med tanten från socialtjänsten (gissar jag?) brevid, stickandes på nån halsduk. Då fanns nåt helt otroligt äckligt som heter Vicks gele på burk som man skulle smeta ut på bröstet och ligga och andas in för att få nån slags befrielse av täppta näsgångar. Funkade inte.
Sen hade vi (ibland) Vicks (igen) inhalator. Den va iofs lite rolig och den kunde man få använda själv (om nu tanten va på det humöret). Kul grej som man körde in i näsborren och när man drog in luft åkte nån liten mintdoppad tuss omkring där inne och skulle på så vis luckra upp täppheten. Funkade inte. Man drog och snorade och drog och snorade. Säkert otroligt frustrerande.
 
 
 
Nu är det andra tider.
När jag slumrat till och vaknar av att det är TOTAL stopp i näsan får jag en lätt panik och kastar min febriga kropp över sängen i febril letan efter min Otrivin KOMP. Mästarens mästare!
Det är lite trixigt när det är tokstopp eftersom man först måste blåsa UTÅT med näsan för att liksom lura in en spray, snabbt som fan, på indragningen innan det täpper sig igen. 
Sen tar det ju en liten stund då man i sitt svaga ögonblick nästan tar några sprut till.
Men sen så. Sen kommer det. Befrielsen i form av små knakningar uppe i gångarna där man riktigt känner hur det jobbas och fixas tills man kan stänga munnen och bara låta luften dansa in genom borrarna.
Och detta är så ljuvligt att man blir euforisk. Jag kan luta mig tillbaka, skita i halsont, huvudvärk och svullna lymfar och bara ANDAS!
 
Fucking fantastiskt egentligen.
sjukstuga,
När är man egentligen lycklig?
Min exman letade efter lyckan i flera år. Han förknippade den med pulshöjande aktiviteter. Alla är olika.
Jag tänker att lyckan finns i de små sakerna.
För att hitta den totala lyckan behöver (enligt mig) de tre plattformarna vara intakta.
KÄRLEK: man behöver vara älskad av familj/partner/vänner.
JOBB: Man behöver en vettig sysselsättning med betalning, gärna något man trivs med.
HÄLSA: Man behöver vara frisk och kry helt enkelt.
Om någon av dessa håller på att krångla behöver de andra vara riktigt starka men lyckan kanske väntar lite med att infinna sig då...
Om alla tre är stadiga och tillfreds kan de pyttesmå sakerna i livet bli en riktigt lyckans höjdpunkt!
Exempel:
När du ligger i sängen med en täppt näsborre, vänder dig helt om och känner hur det liksom skiftar plats i näsan. Den sidan du var täppt får helt plötsligt luft och precis innan det liksom småknakar över och täpper till andra borren så har du en eller två sekunder där BÄGGE näsborrar är helt fria från täpptheten. Lycka.
 
Det finns andra stunder av lycka som är ursprungna ur ett riktigt skit-sammanhang. Dom är totalt underskattade.
Exempel: 
När du är ute i helvetesblåsten och får håret sabbat samtidigt som mascaran börjar rinna...Ganska trist eller hur? Men så flyger en hundralapp fram genom blåsten och hamnar vid din ena fot. Total lycka mitt i misären. Den är otroligt bra och humörshöjande.
Det finns många såna stunder - Varje dag.
Promise.
Du behöver bara komma på när dom inträffar och suga i dig av lykopenerna som strålar genom kroppen.
 
Ha en lyckosam dag!
 
 
lycka,
I natt vaknar jag av att Zuki (vår lilla hund) vill upp i sängen. Jag lyfter omtöcknad upp henne och känner samtidigt en stark doft av järn eller nåt.... typ BLOD!
Jag vaknar med ens till och tänker att Zuki blöder!
Tänder lampan i lätt panik och det är ungefär då jag sväljer och känner den superäckliga smaken av blod som glider ner i halsen.
Det är ju min helvetes tand som blöder. Ja just det. Kul.
Från början:
Tonårsjaget slarvar massor med tandborstningen så nedre kindtand lagas med tidsenlig amalgam.
20 år senare vill man inte ha amalgam i munnen, så ber min tandläkare att byta bort allt till snygg, vit plastfyllning istället.
Problemet är att dessa fyllningar inte är lika hållbara som amalgam och kan liksom svälla, dra ihop sig och krångla så att tanden går sönder.
Det gjorde även min, som i förra veckan beslutade sig för att gå av på mitten.
En liten del kom ut med mitt tuggummi en del stannade kvar och gjorde så inihelvetes ont att jag hamnade hos AKUTtandläkare i Solna.
Han va från Iran (såklart, säger min iranska väninna, som hävdar att alla hennes landsmän är tandläkare).
Han va tuff och han va effektiv.
Det här med att ta 7 (!!!) sprutor rakt ner i tandköttet va inget han tyckte va nåt att oja sig över.
(Jag blir direkt 5 år och vill nästan hålla hand.) Så inom loppet av 30 minuter va jag tokbedövad och den lilla jävulsbiten till tand utdragen och ersatt med en provisorisk fyllning.
Spelar ingen roll om jag va ansiktsförlamad i 5 timmar (och fick dricka vin med sugrör på kvällen) eller att mitt bankkonto snart är tömt. Det var värt allt! 
 
Men i går lossnade den lilla biten. Den har tydligen gjort sitt.
 
Tillbaka till tuffa Iraniern!
 
tandproblem,