När jag blev tonåring kom en liten informationsbroschyr på posten om hur jag snart ska få min mens. "Hej och välkommen till din fertila fas" med både en massa text om hur jag kommer må och blöda samt ett par prover ur Libresses sortiment av skydd. 
Härligt va?
Jag visste iofs redan allt om mens. Jag hade tålmodigt väntat (sist av alla verkade det som) på dagen då jag också va med i mensklubben. Då skulle ju livet va fulländat och jag en del av gemenskapen.
Nu, när min fertila ålder har nått sitt slut, kan man undra vart min nya "välkommen till Klimateriet"- broschyr är. För DET skulle verkligen behövas. Den här tiden som också kallas övergångsåldern eller menopause. Alltså en PAUSE? Från livet? Vad?
Detta vet jag nästintill ingenting om. För INGEN vill prata om det. Det är ju tydligen inte så värst sexigt med svettningar, torra slemhinnor, humörsvängningar och trasigt hår. Ingen vill ge den här skiten ett ansikte.
Nyligen gjordes ett program i SVT om klimakteriet och journalisten/programledaren hade svårt att dra in kändisar till programet. Trots att 50% av befolkningen ska genom den. Helt otroligt.
Nä, här får man googla sig harmynt för att hitta info, som kanske inte ens gäller mig. 
När infaller den här övergången/menopausen. Tja, nånstans mellan 40-60...
Och hur länge ska man stå ut? Kanske några år, kanske inte alls, kanske resten av livet.
Och hur mår man? Ja, lite sådär. Eller toppen. Eller upp och ner. Eller in och ut.
Slutar mensen? Ja eventuellt eller så blir den rikligare.
Finns det medicin? Det finns ALLT. Östrogen. Progrestron. Örter. Oljor. Plåster, piller, drycker, vagitorium, krämer - You name it. Bara att välja det som passar dig. Eller ta allt. Det blir skoj.
Eh?!? 

Man blir förvirrad. Minst sagt. 
Eftersom jag i min bekantskapskrets är den som verkar gå först in i detta (jäkla snorungar man omger sig med) kommer här en liten emperisk klima-checklista som försöker vända detta till nåt positivt i sann Alex-anda. Håll till godo!
 
  1. Vallningar kommer. Inte försiktigt och smygande. Utan pang på rödbetan så sitter du där med ett jävligt hett huvud och röda kinder, som om du plötligt blev generad bortom all gräns. Inte så trevligt om du har tjock ullpolo på dig, men om du fattar att ha lager-på-lager (tänk skidåkningskläder) så kommer det gå finfint. Och ponera en vinterdag med styv kuling eller iskallt korsdrag där alla runt står och huttrar...du kommer må som en drottning när vallningen kickar in.
  2. Du kommer ha krånglig mens. Den är av. Den är på. Den kommer inte tillbaka. Men hoppsan- jo det gjorde den visst. Litervis.
    Men det har ett slut. Och då jäklar, blir det troslösa, härliga dagar. (Om du nu inte blir inkontinent - det verkar bekymmersamt - men det får vi ta då)
  3. Sömnen strular. Du kommer snurra omkring och undra va fan som håller dej vaken hela nätterna. Det är övergången som hälsar på. Likt en pigg hundvalp som vill ut på promis så sitter den där och petar dig vaken flera gånger. Här behöver jag hjälp med det positiva. Ser inget skönt med att va trött som en örn och se ut som om köttätande myror käkat på dina ögonlock. Inget alls.
  4. Slemhinnorna blir torra. Inte bara där nere utan även tex ögonen. Men se vilken skön medmänsklighet som faktiskt finns, när du är ute i kallt väder och tårarna rinner. Flera kommer att stanna och fråga hur det är fatt. Det är fint.
  5. Humöret förändras. Det behöver inte betyda att du gråter för minsta lilla, tycker synd om dig själv, känner dig ensam, blir hysterisk, tappar tålamodet fort...Men det KAN hända. Har du som jag ett friskt känsloliv redan så kommer det knappt uppmärksammas, annars är det ju ändå trevligt att få utlopp för idioter i trafiken, ungar som inte ställer undan disken eller människor som äntligen får träffa sin mamma för första gången. Ut med det bara.
  6. Din syn på sex förändras. Antingen så tappar du totalt sexlusten men då kan du ju använda det som ett svepskäl för att dra från din trista partner. Eller så kan det faktisk (tack gode gud) bli helt tvärtom. Att du blir kåt som en mars-katt och får ett sexbehov som får din partner att riskera hjärtattack.
  7. Håret får spunk. Ända ner i bebishåret kommer det kluvna toppar och krulliga hårstrån. Eller kanske spikraka om du redan är krullig. Ändå lite härligt med förändring. Vem vet vart det kan sluta?

 
Jo tack. Jag mår fint. 


 
besvär, klimakteriet, menopaus, östrogen,
Nu när jag ligger här sjuk i influensan från helvetet, tänker jag på vilka finfina hjälpmedel jag har ändå.
 
Annat var det när jag var liten och låg i min lilla säng med tanten från socialtjänsten (gissar jag?) brevid, stickandes på nån halsduk. Då fanns nåt helt otroligt äckligt som heter Vicks gele på burk som man skulle smeta ut på bröstet och ligga och andas in för att få nån slags befrielse av täppta näsgångar. Funkade inte.
Sen hade vi (ibland) Vicks (igen) inhalator. Den va iofs lite rolig och den kunde man få använda själv (om nu tanten va på det humöret). Kul grej som man körde in i näsborren och när man drog in luft åkte nån liten mintdoppad tuss omkring där inne och skulle på så vis luckra upp täppheten. Funkade inte. Man drog och snorade och drog och snorade. Säkert otroligt frustrerande.
 
 
 
Nu är det andra tider.
När jag slumrat till och vaknar av att det är TOTAL stopp i näsan får jag en lätt panik och kastar min febriga kropp över sängen i febril letan efter min Otrivin KOMP. Mästarens mästare!
Det är lite trixigt när det är tokstopp eftersom man först måste blåsa UTÅT med näsan för att liksom lura in en spray, snabbt som fan, på indragningen innan det täpper sig igen. 
Sen tar det ju en liten stund då man i sitt svaga ögonblick nästan tar några sprut till.
Men sen så. Sen kommer det. Befrielsen i form av små knakningar uppe i gångarna där man riktigt känner hur det jobbas och fixas tills man kan stänga munnen och bara låta luften dansa in genom borrarna.
Och detta är så ljuvligt att man blir euforisk. Jag kan luta mig tillbaka, skita i halsont, huvudvärk och svullna lymfar och bara ANDAS!
 
Fucking fantastiskt egentligen.
sjukstuga,
När är man egentligen lycklig?
Min exman letade efter lyckan i flera år. Han förknippade den med pulshöjande aktiviteter. Alla är olika.
Jag tänker att lyckan finns i de små sakerna.
För att hitta den totala lyckan behöver (enligt mig) de tre plattformarna vara intakta.
KÄRLEK: man behöver vara älskad av familj/partner/vänner.
JOBB: Man behöver en vettig sysselsättning med betalning, gärna något man trivs med.
HÄLSA: Man behöver vara frisk och kry helt enkelt.
Om någon av dessa håller på att krångla behöver de andra vara riktigt starka men lyckan kanske väntar lite med att infinna sig då...
Om alla tre är stadiga och tillfreds kan de pyttesmå sakerna i livet bli en riktigt lyckans höjdpunkt!
Exempel:
När du ligger i sängen med en täppt näsborre, vänder dig helt om och känner hur det liksom skiftar plats i näsan. Den sidan du var täppt får helt plötsligt luft och precis innan det liksom småknakar över och täpper till andra borren så har du en eller två sekunder där BÄGGE näsborrar är helt fria från täpptheten. Lycka.
 
Det finns andra stunder av lycka som är ursprungna ur ett riktigt skit-sammanhang. Dom är totalt underskattade.
Exempel: 
När du är ute i helvetesblåsten och får håret sabbat samtidigt som mascaran börjar rinna...Ganska trist eller hur? Men så flyger en hundralapp fram genom blåsten och hamnar vid din ena fot. Total lycka mitt i misären. Den är otroligt bra och humörshöjande.
Det finns många såna stunder - Varje dag.
Promise.
Du behöver bara komma på när dom inträffar och suga i dig av lykopenerna som strålar genom kroppen.
 
Ha en lyckosam dag!
 
 
lycka,