Vad roligt där blir med saker man inte kan förutse. Ja, om det går åt det positiva hållet förstås. (Annars kan det ju diskuteras hurvida små överraskningar är roliga...)
Ett exempel.
Jag kommer körande med min bil på Viksjöleden. Jag ska snart svänga vänster men innan dess har jag ett rödljus att ta mig igenom. Det blir rött och bilen framför åker och ställer sig i vänsterfil. Jaha. Så jag ställer mig i högerfil eftersom jag av gammal vana vill komma iväg först - inte ligga bakom någon och trycka. (Detta är egentligen konstigt eftersom jag knappast KAN komma över först med min lilla bil- men som sagt- det skulle kunna ligga 200 extrahingstar under huven som är redo att skena iväg.)
Jag tittar över på bilen brevid (också som vanligt) för att liksom skanna av snabbhet, kön och ålder. Allt hänger ihop. Kommer jag att hinna över före eller ska jag ta det lugnt och åka in bakom?
I min "motståndar-bil" sitter en dam runt 100 år. Hon är pytteliten. Jag tycker det ser ut som om hon sitter på något för att nå upp och då har hon ändå en bit kvar. Hon har händerna krampaktigt fast i ratten och tittar rakt fram/upp. Axlarna ihop och munnen sammanbiten.
Jag hinner på en sekund få mina förutfattade meningar upprullade i min hjärna.
Jädrans tant. Kan hon inte hålla sig till höger. Nu kommer det dessutom andra bilar bakom. Dom kommer bli arga och köra om på höger sida...

Så blir det grönt - och Mini-tanten på över 100 år hittar gasen innan jag ens hinner blinka. Hon far iväg över Viksjöleden som ett skållat troll!
Jag hinner inte alls ikapp. Det jag hinner är att höja på ögonbrynen och börja skratta.

Ingenting gick fel denna helg 
..som började lite smått redan i torsdags då Lotta och jag ÄNTLIGEn kom i väg på middag. Och ÄNTLIGEN var vi tillbaka på Helens Krog! Yes.
(Ok - kom just på att de hade tagit bort den Kreolska kycklinggrytan, så lite småsur blev jag nog...Men det gick snabbt över. Redan efter en öl faktiskt.) Och eftersom det var min födelsedag om några timmar så bjöd Lotta! Fantastiskt skönt!
På morgonen (fred) kl 07,15 kom en mycket manlig röst och en mycket liten röst sjungande in genom sovrummet.
Både "ja må hon leva" och frukost på sängen.
Härligt härligt. Började slappna av trots att jag fyller så jädrans många år.
Fick Pilgrims-armband av Mannen och 2000 pussar av Greta, som tyckte mina läppar luktade gott. (Bara det!)
Efter jobbet hade min Mannen ordnat fika till oss och sen drog han till jobbet. Fast innan hade han visst lagat mat åt hela bunten och smygit undan in i kylen. Bara att värma i ugnen! Riset stod dessutom klart på spisen. Fy tusan vilken kille!

Så när Eli från Norberg kom farande för en helg i Järfälla så var det bara att hälla upp vinet!
Vi lät barnen springa runt helt vilda och hade så där maximalt med tålamod hela kvällen. Alla var glada och jag med.
På lördagen kom familjen-mormor-morfar-bonusbror-svägerska-Ville-Lotta-Vera och drog i sig tårtor- som Mannen(såklart) bakat. (Finns det fler män som min eller tog jag den enda?)

Mari SMS:ade glädjesiffror från buiken och jag slog frivolter i vardagsrummet av glädje, medans Tommy fotade med min nya kamera, som känner av när man ler! Jojjomensan!
(Sen råkade Mari skriva (i ett nytt SMS) att jag var så lik en körtjej på TV 4. Så hamnade vi framför skittrista-Wells-Raphsody-dyngan i över en timme på lördagskvällen för att få en glimt av henne. Mycket märkligt!)
Men sen kom Sussie F över med stora blombuketten och rosa toppluvor till alla tjejer(=STOR hit). - Annika typ sov i sin.

Viktigt också att Greta lärde sig vissla (Det fick vi njuta av hela helgen sen..)
Och Hans har lovat att idag (sönd) vara hemma kl 18 så jag kan klippa bort hans dalmas-frisyr.
Fast nu ser jag att klockan är 18:18... Hm.

Men det skiter jag i! Han kommer snart. Jag fyller fortfarande år! Jag köpte min Esprit-väska! Det är min helg! Jag är så himla lycklig!
Nu jäklar har det hänt!
Jag har fått nån slags tramsig fyrtioårs-kris. -Ett år försent...
En hel vecka har jag varit knasigt upprörd över konstiga saker.

* Jag ska aldrig mer amma! Barnen är trots allt 10 och fyra år nu...Och nya blir det ju inte, för att jag är för GAMMAL!!!
* Jag är inte singel. - Inte för att jag vill bli av med Mannen utan bara själva grejen. Singel - man hör ju hur kul det låter.
* Jag kommer inte iväg på After Work eller KickOff med jobbet längre. Det är ju bara jag och en tjej till som jobbar i butiken. Kul KickOff...
* Ingen av mina kompisar orkar komma "ut" till Jakobsberg, så jag måste ragga nya vänner. I ett villaområde. Good Luck, Alex. Man snubblar ju inte in i någons trädgård och ropar "Hej, jag heter Alex, Ska vi leka?" 
* Man kan inte spontant gå ut och ta ett glas ett vin. Varför? För att jag inte längre ÄR spontan! Jag har massa barn och en hund att ta hand om.
* Jag åker inte hem till mina vänner utan Mannen. Man äter middag i par när man är 40. Punkt slut.
* Mannen åker på Golfresor och träffar sina kompisar på jobbet. Jag stannar hemma och tar hand om barn.
* När Mannen jobbar natt är jag ALLTID hemma. Han ringer och jag svarar. Jag vill inte svara. Har lust att köra en tonårs-grej och inte svara och sen skicka ett falskt SMS där jag säger att det är så högtljutt på stället jag är på, så vi får höras sen. "Sån är Alex", ska han tänka, "Hon är ute och har kul med sina kompisar, som vanligt, min härliga fru"
Men så är det ju inte.
Jag har just varit ute med hårbollen Biff och kommit in, larmat hela huset och försöker fatta vad som går på TV:n. Förmodligen har jag sminkat av mig och borstat tänderna vid 21.00!
VAD HÄNDE?
Hjälp, Jag har blivit en trist, förutsägbar fru i förorten!!

Ringde till Lotta och försökte få lite sympati.
Hon sa:
Alex, vi kommer aldrig mer sitta på Kharma! ---- Jag började nästan gråta.
Inte för att vi hängde där så jättemycket MEN ÄNDÅ! Jag fattar ju att jag skulle misstas för en "mamma-på-stan"!

Och Mannen sa, Älskling, För mig är du det bästa som hänt, men du är snart 41, har två barn, två bonusbarn, en terrier och en man. Du bor i ett hus ute i Jakobsberg. Du kommer förmodligen inte hamna på nån innelista!

BUuUUUUUÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!