Firar jul hos mamma på landet. Finns det något bättre?
Mamma har koll på allt från de sjutusen olika tillbehören till julbordet till de ungefärliga klockslag vi kommer knäcka första nöten. Först gör vi si sen gör vi så, blir det bra? frågar mamma.
Och om det inte känns rätt byter vi plats på allt. Det är helt ok. Då knäcker vi nötter först och äter oss två kilo tyngre senare.
Min bonuspappa (barnens morfar) har med långa stegar och stort besvär satt upp belysning i flera granar runt huset. Speciellt den superhöga granen precis vid hönshuset är bedårande och vi undrar alltid hur mycket han svor under sitt slit.

Alla är så glada och avslappnade. I vår familj är det en del ungar som saknas i år. Men istället är ju Biff med. Vår lilla, snabba, hoppiga Jack Russel. Han kör "kom igen katten- det svänger ju" med herren i huset.
Hos mina föräldrar bor nämligen, förutom de själva, även en 60 kilos Rottweiler som lystrar till namnet Benson.
Ja, eller inte längre förresten. Han har nämligen kommit en bit in på sin pension (13:e året) och hör inte så väldans bra numer.
Häromdagen var mamma ute med honom. Han lufsade iväg en bit över tomten.
Mamma såg inte vart (mörkt ute - mörk hund), så hon ropade på honom men såklart utan resultat. Mamma hinner bli lite orolig och lite irriterad. (Inge bra om Benson smiter iväg till sommarstugeområdet, folk blir så rädda för honom att de sliter ur barnen ur vagnarna så han inte ska kunna äta upp dem...)
Efter en stund är det ingen som kan undgå att se honom. Inte min mamma heller. Han har nämligen trasslat in sig i morfars fina ljusslingor som ska sitta upp i den höga granen. Han kommer utspringande från granen i lugn trav med slingorna i ett fladdrande, vackert ljusspel efter sig.
Mamma skriker. Och Benson har ju som sagt, lite svårt att höra...

Alla såna händelser blir ju alltid roligast efteråt.
Inte alls lika kul när man får loss alla sladdar från jyckens ben och med tunga steg måste upp och knacka på morfars axel.

Ok. Så står man här på självaste julafton och tycker lite synd om sig själv. Barnen är utspridda hos en massa andra föräldrar. Mannen jobbar. Butiken måste vara öppen på julafton fram till 14, så gissa vem som står i den?
Biff är alldeles ensam hemma (Ja, jag vet han är en hund, han vet inget om nån tomte eller knäckätandes ungar) Men ändå!
Lite sorgligt är det. Dessutom finns det som vanligt nuförtiden ingen snö. Trist. Supertist!
Någon tyckte synd om mig (som gör mig till för min man) och skrev  "Synd att ni inte kan bli ett par år yngre också."
Nej, tack. Jag behöver inte bli yngre (räcker med att jag ser yngre ut). Jag älskar mitt kloka, sexiga 41-åriga jag.
Men däremot kan man ju helt klart längta till hur det var när man var liten. Snö tex. Det fanns snö!
Jag åkte, ta mig tusan, pulka så snoret rann mellan oktober och februari. Slet sönder dem undertill så mamma var tvungen att köpa nya. Vet inte hur många gånger jag åkte in i träden runt Slaktarbacken i Solna (tills någon smarting satte upp gummimadrasser runt). Vi drog och kämpade med dessa pulkor. Mest upp förstås.
Kanske är tur att våra ungar har datorer att tjata om för vad ska de annars hitta på en blöt, regnig och mörk vinterdag?
Och jag vet inte varför men jag inbillar mig också att knäcken var lite godare och att klapparna var lite större...Hm
Kanske bara är inbillning.
Måste prova. Kan klockan bara bli 14, så jag kan dra ut till föräldrarna på Rådmansö nångång och bli lite ompysslad.
Och provsmaka knäcken ett par gånger...

Skänker omtanke till Alex Schulman som inte kan sluta säga F-ordet i radio och som känner sig tvingad att berätta hur fula andra människor är. Sist var det Blondinbellas tur. Vad det bottnar i kan jag bara tänka mig. (Typ att Alex själv inte är så vass att han helt enkelt måste klanka ner på andra för att liksom hinna före.) Han är -trots sitt pissiga sätt- mitt skratt-piller varje onsdag morgon i MIX Megapol.
Tänker också på min gamla kompis Ulrika som jag bodde i Los Angeles med, hon som sen blev polis...
Och så min gamla kollega Upptagna-fast-ändå-inte-Janne, som en av mina vänner råkade ha sex med inne på WC (De hade t.o.m sönder handfatet där...) Hur mår Janne idag? Fick han ihop otrohet och sin tjej någon gång?
Undrar också hur mitt gamla dagisbarn (Jag är barnskötare från början) Björn Belfrag har det. Han som skulle gifta sig med mig och som jag var nära att adoptera i ung ålder. Fast det gick ju inte när jag kom på att han redan hade så mulliga föräldrar.
Så tänker jag på grannpojken Johan Sigemo, som blev så arg på mig när vi var runt 8 så han gjorde punka på min cykel. (Jag skrattade när en fågel sket på hans axel en varm sommardag). Han var väldigt snygg och jag var livrädd för honom efter det.
 Jag tänker även på min gamla skolfröken Helena som såg ut som Julie Andrews (Sound of music). Vilken underbar fröken att starta sin skoltid med. Sen gick det bara utför med idiotlärare som Eva Andersson och Sussie Holm. Dåliga pedagoger, som kanske tror att små barn inte kommer ihåg...Bägge kan fara åt helvete!
Däremot låter jag hjärtat banka lite extra för Tina i Ohio, som försöker få till en familj med sin Jason. Jag säger bara flytta hem så löser vi det tillsammans!
Och såklart tänker jag med värme på alla andra man träffat genom livet och inte träffat för den delen. Typ "Louise". Min, för mig, okända följeslagare här på min blogg, vars härliga uppmuntran och försvarande av mina ord ger mig varma kickar!

God Jul allihopa!!!!