Nu när jag läser kommunikation och om olika samtalsformer blir jag smärtsamt medveten om hur illa det varit ställt med mina samtal i olika relationer.
Inte sällan har jag kastat tillbaka sånt som jag ansett vara ofördelaktigt för min egen del. Har tagit det som kritik, som först ska behandlas med ett artelleri av försvar och sen en pajkastning tillbaka i form av "Kolla på dig själv" och "Du då...Du är inte mycket bättre!" 
Och alla de gånger jag inte förstått hur min partner INTE BARA KAN FATTA vad jag menar. Diffusa budskap, där jag blir sjukt irriterad över den tröga människan som inte tolkar exakt så som jag antytt. Han eller hon BORDE ju fatta. Utan att jag egentligen sagt hur jag vill ha det. Mmmm. Juste.
Eller som när någon i min bekantskap, pratar på om någonting och min hjärna börjar fylla i det personen (kanske) ska säga härnäst. Jag vill liksom hjälpa till att komma till saken. Hjärnan är uppbyggd för att klara att ta emot ungefär 500 ord/minut, medans de flesta (normala) människor pratar med 150 ord/minut. Ja, då finns det liksom ett glapp här där man blir lite stressad, om man heter Alex. Min ADHD hjärna behöver liksom veta vad personen svamlar om fortare än den kan leverera.
Och om folk dessutom pratar långsammare än 150 ord... ja, då blir det, för de allra flesta, besvärligt. Det blir svårt med koncentrationen och vi blir upptagna med att fundera över vad som är fel på människan.

Det här är inte helt enkelt. Och inte vill man bli överdrivet kommunikativ heller.
Fast den risken torde vara rätt liten.

 




kommunikation,
Att få ihop en bonusfamilj har säkert alla fattat inte är helt plättlätt. Jag har skrivit om min resa och nu gör Felix och Moa Herngren det i serien Bonusfamiljen.
Det är inte nog med alla exfruar och gamla pappor som ska in och klampa i den nya familjen (såklart), det är ju även en sjuhelsikes resa för alla barn. Det ska ju fixas en ny rangordning och alla ska testa sina små gränser hit och dit. Det kommer handla om olikheter och orättvisor. Om trevliga vanor och skitdåliga ovanor.
Det är massa fartgupp och berg som bonusfamiljen ska över.
Vem ska gå på föräldrarmöten. Om biopappan inte kan, är det ok att bonusmamman går? Beror det på vems vecka det hamnar på?
MÅSTE biopappan komma på barnens födelsedagskalas hos er?
Vad händer om barnet blir sjukt? Vilken plats får en bonusförälder ta? Åka in akut? Gå med till vårdcentral? Ta febern?
Det tar låååång tid att få allt på sin plats - om man har turen att allt hamnar på sin plats. Ibland går det helt enkelt inte. 
(Då kanske det är bättre för alla att leva som särbos istället.)
Men om man nu lyckats få ihop sin bonusfamilj och alla inblandade håller sig trevliga så är det naturligtvis långt ifrån säkert att detta håller livet ut. Precis som en "kärnfamilj" kan det gå åt pipsvängen. 
 
Jag har turen att min bonusdotter är i övre tonåren och själv bestämmer att hon vill hänga med oss. Men lika gärna kunde hon varit yngre och varannan helg hos sina respektive föräldrar. Vem av dom hade låtit mig få en helg ibland? 
Jag vet att "Stjärnfamiljen" Läckberg och Bingo Rimer och Katrin har en fantastisk inställning till detta. De har fått ihop nya familjer med de mest öppna och förstående ex och nya partners som en enda idyllisk, kärleksröra. 
Men tyvärr tror jag inte det är så för alla.
 
När skilsmässan är ett faktum så är det nog ganska rimligt att man skiter fullständigt i vad som händer han/hon som ska ut ur ens liv. Mitt bland separationsångest och tjafs så kommer de allra flesta inte planera in några umgängen åt sina barn med exet. 
Troligast är att bonusföräldern och eventuella bonussyskon helt enkelt fasas ut ur barnens liv. 
 
Hur många barn kommer växa upp med föräldrar och barn (bonus/styv/extra/bio och allt) som de sen hux flux inte får träffa mer?  Hur blir det för dom? Och har dom otur kommer det kanske en ny vuxen in i deras liv och historien upprepar sig. 
Hur många föräldrar kan fixa en stadig, trygg, kärleksfull uppväxt medans folk barnen tytt sig till bara försvinner....
 
 
Något jag hoppas Moa och Felix spinner vidare på sen. Om och när sagan är över.
 
 
Inte en självklarhet att bonussyskon får ha kvar varandra efter en skilsmässa, men de här två fixar det.
bonusbarn, bonusfamilj,