Så for vi iväg, bara jag och min Hans. Vi skulle hälsa på min minsta kusin Carro och hennes lilla dotter på 10 år. Tåget tog vi också. Sådär miljömedvetet och fritt.
Min kusin var iofs på nån Spanienresa just när vi kom dit så vi fick hålla till godo med moster och morbror ett dygn. Helt ok för där fick vi god mat och blev ompysslade. När vi kollat på skridskodans i två timmar, druckit kaffe igen, kollat på simning i två timmar och Hans börjat sitta uppochner i soffan, DÅ kommer äntligen kusinen, hennes Wilma och...Iprenmannen!
Jaha.
Han hette Frippe och det var med honom Carro varit med i Spanien. Aha!
Jag såg våra mysiga kvällar med tjejsnack och rödvinsfnitter flyga all väders väg, men hey, kärlek är ju livet, tänkte jag och försökte finna mig i situationen.
Dem berättade att nån dåre hade stått och ropat i hennes brevlåda på morgonen (nåt strul till Carro) och bedyrat sin nyligen upphittade kärlek till henne. Han brydde sig inte om att Carro hade en annan därinne. Jobbig jäkla kille.
I alla fall satte vi oss i Carros snygga Audi och fräste iväg genom Örebro. Jag, Carro, ungarna och Frippe.
Vi gick på nåt superstort lekland där tom vi vuxna sprang omkring och hade kul (Frippe bjöd = pluspoäng) sen åkte vi och handlade inför kvällen. (Frippe betalade igen) Långfredag i Kumla = TACO-kväll. Perfekt. Barnen jublade.

Nödvändig fakta om min lilla kusin (34 år):
Hon har efter 17 (!) långa år flyttat ifrån sin buffel till Ex och bor nu i en lägenhet. Därför kan det tyckas att Carro är lite ung i sinnet eftersom hon ju missat hela roliga ungdoms-tåget och måste ta igen det nu. Det är mycket SMS:ande, killproblem och tjafsande mellan kompisar (faktiskt hela Örebro-området verkar det som...) Dessutom är hon galet söt och måste visa leg på systemet.


När vi kom hem till henne i Kumla så tog jag ett efterlängat bad (det var 8 mån sen sist). Ahh...Jag tänkte att jag låter turturduvorna vara ifred en stund. Sen är kussen min!
När jag kom ur badet hade jag bestämt mig för att prata lika mycket med den här Frippe som med min kusin och bara ha riktigt trevligt.
Då var Frippe utslängd. (Efter att han åkt i väg och fixat påskägg till våra barn...Hjälp- mitt dåliga samvete!)
Brevlådekillen sen i morse hade tydligen ringt och återigen sagt att han inte kan leva utan min kusin.
Nehe. Så när väl mitt hår var torrt satt det en ny stjärna i vardagsrummet. En Jonas.
Blommor och sånt där A4arks-kort med "jag älskar dig" var inträdesbiljetten.
Så nu satt jag där igen med en ny människa att ta hänsyn till och lära känna. Ungarna fattade noll och jag drog snabbt i mig två glas vin.
Det var bara att lyssna till deras historia om av-och-på-kärlek under två år. Jag kände mig illamående och det kan berott på Jonas helt förjäkliga andedräkt, men jag vet inte säkert. (Tar man inte ett tuggis i Kumla innan man ska hångla upp en tjej?)
Och Frippe - han hade visst nån fru med två pyttesmåbarn undangömda nånstans. Urk!

Men brevlådekillen ligger i alla fall på minus.
Här är varför:
Dagen efter att ha hängt med honom hela förmiddagen frågade han om vi ville att han skulle komma tillbaka igen på kvällen. Bra fråga tänkte jag och skakade frenetiskt på huvudet. Nej, inget emot dej men jag vill gärna träffa min kusin och hennes barn lite själv, svarade jag.
Klockan halv tio på kvällen, när barnen precis skulle sova och jag och Carro drog upp benen under oss i soffan så kom han I ALLA FALL! Ljög ihop nån story om att en fest hade varit trist. (Är övertygad om att han satt hemma och räknade minutrarna innan det var legalt att komma). Så fick jag snällt vara med honom i 12 timmar till.
Skulle aldrig Gentlemanna-Frippe gjort.

Och till alla snygga killar runt Kumla/Örebro:
För guds skull håll er borta från min kusin nu!
När jag skulle ut med Biff senast så va det sån där från-sidan-rakt-i-ansiktet-blåst och jag drog ner mössan över halva ansiktet och drog ihop jackan ordentligt. Supergossigt. Så kom jag att tänka på när jag var liten (ja eller ung). Då var det så helt jäkla ute att ha mössa på sig. Spelar ingen roll om det var 20 minus och snöstorm.
Mössan togs snabbt av - så fort jag kommit ur synhåll från mammas fönster - och placerades platt innanför jackan. Så ingen ens skulle kunna ana att jag har en urtöntig mössa med mig.
Som om inte det var upplägg nog för en förkylning så skulle jackan vara öppen! Fladdra så där lite löst och tufft (?). Inte stängas och vara praktisk. (Förutom när man behövde gömma en mössa då).

Andra grejer som absolut inte gick för sig i Solna på 80-talet var att ha stora fötter. Jag klämde in mina fötter i storlek 36 ända tills jag slutade nian. Kanske längre. Om man hade nya skor var det första frågan man fick: Vilken storlek? Då gällde det att ha så små fossingar som möjligt. Minst vann på nåt sätt.
Och på fester där nån stackare med lagom stora skor lämnat dessa i hallen, kunde de få sin riktiga storlek avslöjad av nån superball poppis-tjej: Vafan Monkan? Haru storlek 38? Asså. Va stort ba!
Hemskt.

Senare var det ätningen som kom ikläm. Man skulle liksom inte äta så mycket om man va tjej. Vi petade som mest i nån sallad. Detta gällde förstås bara om någon (kille) var i närheten. Ruskigt pinsamt att "vräka" i sig. Man sa alltid nej tack till stora hamburgare (nere hos Korv Ingvar)och påfyllning fanns inte. Smått och gulligt i alla lägen.

Äntligen vuxen! Då är det helt ok att:
... magen kurrar/låter - även fast killen ligger brevid.
... inte åka bergochdal-banan.
...säga nej till en drink när klockan är 04:15
... tycka fåglarnas kvitter är ett härligt ljud
... ha solhatt
... råka tappa en tampong ur handväskan
... det ibland kommer vissa ljud ur vissa ställen på kroppen
... köpa blommor - till sig själv

Men det är inte längre ok att:
... smita in på killarnas toa
... snatta något från ICA
... moona folk
... köra bil - fast man inte har körkort
... kissa i handfatet - hur nödig man än är!
... hångla med bästisens span
... åka vespa, endast iförd shorts och tunt linne på Kreta
Morfar kommer till dagis och ska hämta sin ögonsten Alicia 3 år.
I kapprummet möts dem, kramas och sen ska det kläs på ytterkläder. Då säger Alicia: Snälla morfar, rör inte min snippa! Va? Morfar ser sig nervöst omkring och skyndar att sätta på stövlarna. Du får inte röra min snippa sen, säger Alicia igen med lite ängslan i rösten. Morfar svarar fort att det ska han inte göra. Nu är morfar genomsvett och har bara en tanke i huvudet: Tack gode gud att ingen annan upphämtare stod i kapprummet denna dag.
Väl ute i luften andas morfar ut, sätter sig på huk framför vagnen och frågar: Men lilla Alicia, varför säger du så där? Jag brukar väl inte ta på din snippa?
Nej, för den gör så ont, säger flickan.

När jag fick höra den här lilla berättelsen från Alicias mormor så blev jag lite irriterad på att morfar blev nervös. Varför? Han hade ju inget att dölja. Det vet ju jag.
Men sen förstår man ju. Vilken fruktansvärd misstolkning som skulle kunna skett. En vaken förälder. En uppmärksam fröken med lite action i.

Om DU stått och klätt på din lilla dotter på dagis och överhört en liten tjej, som så fort hon ser sin morfar/farfar säger med förtvivlan i rösten: Du får inte röra min snippa, morfar.
Vad skulle du tro? Vad skulle du göra?
Vid minsta lilla misstänksamhet om att ett litet barn far illa, skulle inte du reagera? Ringa någon myndighet? Be dem kolla upp morfar? Säga till någon fröken?

Eller skulle du bara sköta ditt och låta det vara? Hoppas att det inte är sant.

För Alicias morfar gick det ju nu bra. Ingen hörde. Och han kom inte undan med ett brott. Han kom undan falska misstankar om pedofili.
Sanningen låg i att Alicia fått "dagis"åkomman som många tjejer som just lärt sig torka sig själva får. En röd snippa som svider. Pga att just torkandet inte är så bra som det borde vara så kommer kisset som blir kvar orsaka irritation. Ingen konstigt med det.
Hon bara talade om innan för sin morfar, så han skulle veta.

När jag var liten badade pappor med sina flickor ända upp till 6-års åldern. Häromdagen hörde jag en pappa som sa att det ju inte funkar längre! Man vill ju inte låta som en som gillar att bada med småflickor. Va?
I USA stod polisen och väntade på en pappa som skulle hämta ut bilder från familjens kamera. Den innehöll några bilder på deras små tjejer - nakna, endast iklädd hattar. Jättegulligt tyckte föräldrarna. Inte så gulligt tyckte personalen på framkallningsfirman och ringde polisen.

Tänk så fel det kan bli.

Och morfar ber helst någon annan med torkningen när Alicia ropar "färdig"...