Tydligen jäkligt svårt.
Håller på att plugga socialpedagogik. Det intresserar mig mycket. Jag arbetar ju redan med missbrukarfamiljer, psykiskt sjuka och socialt oanpassade individer (främst deras barn såklart) och det blir mer och mer tydligt att socialtjänsten inte alltid är på min planhalva. De har liksom en egen agenda som jag så gärna vill förstå.
 
Nu har jag kommit in en bit i första boken om detta ämne. Socialpedagogik. 
Och här ska inte bara begreppet som sådant läras utan naturligtvis idéhistoria, filosofi och teorin inom detta.
Mmm ok.
Vi ska lära oss om motsatta uppfattningar och personer som tycker eller har tyckt (de flesta verkar döda sen länge) olika om ämnet.
Jaha.
Så ibland är det viktigt att se den mänskliga gemenskapen och dess växelverkansförhållande. I andra fall är det samhället som ses som ett självreglerande system. En av herrarna som influenser kommit från hävdar bestämt att "en horisont av intersubjektivt delade bakgrundsantagande, som varje kommunikationsprocess redan från början är inbäddad i..."
Eh? 
Man behöver skapa ett lagbundet tänkande utifrån de subjektiva, tycker en professor. Man kan ju inte studera det subjektiva med ett objektivt betraktelsesätt då det subjektiva och de objektiva är två sidor av samma sak.
Såklart.
Min sega hjärna hoppar omkring mellan trassliga ord som interpersonell och livsvärlden och enkla som KAFFE, snart måste jag ha mer KAFFE. Kanske ska jag baka nåt?
Hm. NEEEJ, tillbaka till emperiska analyser och kontexter! (Ja, va kul!)
 
Jag får lugna mig med att alla ämnen är intellektuella i sin funktion, i sin makt att starta och dirigera relevanta undersökningar och refletioner.
Här ska reflekteras. Med hjälp av lite mer kaffe. 
Hepp.
 
 
 
 
 
allmänbildning, socialpedagogik, studier,

1 kommentarer

Alicia

14 Oct 2017 15:11

Hahaaa haha. Skrattar ihjäl mig lite. *måste springa på toa*

Kommentera

Publiceras ej