När vi ligger och myser på kvällen ser dottern så ledsen ut.
Efter en stund kryper det ut...

Greta: Mamma, jag är ett dåligt barn!

Jag: Va? Men hjärtat, varför då?

G: Jag säger emot min mamma (ja, det hände verkligen!) och jag ljuger!
Nu gråter hon och blir mer och mer förtvivlad.

J: Men gumman. Inte kul när du säger emot, men vad ljuger du om? När?

G: Som te.x. idag när jag berättade om geten...
(Hon går på ett djurläger och har tydligen varit ute och gått med en get - eller inte)

J: Ja, har du ljugit om det? Att du var ute och gick med geten?

G: Nej, jag VA ute i kopplet med geten, MEN den SLET sig inte... den bara stog där.

!!

J: Men lilla gumman, varför skulle du hitta på det? Jag tycker det är jättekul att du är ute med en get i koppel - den behöver inte slita sig också...Var det för att det skulle bli mer roligt att berätta då?

G: Ja, för i skolan när jag berättar "vanligt" då säger Ella bara "Jaha...?" och ser tråkig ut.
...Därför måste jag hitta på extra.




Livet är så tufft - redan!

Kommentera

Publiceras ej