15 Sep

10:39
Twitter Facebook

Sommarminnet från MÖJA

0kommentarer

Åktur på Möja

Det bästa sommarminnet för mig 2011 var när vi tjejer åkte på vår årliga Ö-tur i Stockholms skärgård.
Efter att ha betat av Finnhamn, Nåttarö var det i år dags för Möja att bli invaderat.
Möja är en fin ö på många sätt MEN...Det är helt jäkla hopplöst att hitta badplatser.
All mark i anknytning till vatten är i privat ägo. Kul för dom.
Mindre kul för fem badsugna tjejer, som inte råkar äga nåt alls på ön.

Den här dagen hade vi fått tips att ta en "liten" promenad lite längre norrut på ön för att hitta jättefina mjuka klippor.
Visst.
Efter en timmes promenad var småtjejernas ben helt krökta och armarna släpade i marken.
Rätt mycket pust och stön från munnarna också. SÅKLART!
Men vafan. Har man gått över en timme i stark sol MÅSTE man ju komma till en badplats.
Visst.
Efter ytterligare 30 minuter och en march genom skogen var vi ÄNTLIGEN framme.
Det var verkligen jättefint och vi badade allihop (utom badkrukan lotta förstås)

Men sen skulle vi ju hem.
Efter att ha ringt och bett med alla snälla adjektiv jag kunde få fram,
kom vår stugvärd Janita körandes på sin flakmoppe.
Tjejerna skrek av glädje (Utom Lotta som fick gå hem med barnvagnen...)
Alla hoppade upp och det bar iväg.
Men ungefär efter en minut är det ingen som skarattar längre.
Mer som att dom liksom fastnade i nån skräckblandad förtjusning med nypa osäkerhet.
Det går nämligen väldigt fort. Lite för fort.
Jag försöker le lugnande åt tjejerna medans jag krampaktigt håller bebisNova
och mig själv för att inte helt enkelt flyga av flaket.
Jag vänder mej om och jag tror att Janita ser i mina ögon att jag undrar lite över hastigheten.
Janita förklarar vänligt (med fladdrande kinder) att det är 70 på den här vägen.
Jaha...
Och så har hon lite bråttom till en fest.
Och vem är då jag att gnälla?
Bebis Nova fick vi i alla fall tyst på.

Hon hade fullt upp med att försöka få tag i dreglet som svishade hit och dit.

Familjeliv
Kommentera

Kommentera

Publiceras ej