Jaha...Så var det dags för en tur till farbror doktorn igen. Den här gången med bonusdottern.
Eftersom alla andra föräldrar håller på och jobbar, så följer jag med den här morgonen.
Det har jag ju gjort förut så det ska ju gå bra.
Precis innan vi cyklar iväg läser jag på kallelsen att "det är bra om BÅDA föräldrarna är med vid besöket". Hupp.
Det här får inte avskräcka då vi väntat så länge på denna läkartid. Nej, iväg ska vi!
När vi kommer fram och handskak och formaliteter är över förstår jag rätt snabbt att läkaren tar för givet att jag är "den riktiga mamman". Men det är ok. Det blir mycket enklare än att berätta om vår bonusfamilj och samtidigt riska att få åka hem direkt. Har ju bott med henne lika mycket som mamman, över 4 år nu...Så jag kan ju allt om ungen.
Eller hur.
Efter det vanliga frågorna om kost och vardag så kommer en helt annan fråga:
Och hur var graviditeten?
Vilken graviditet? Vadå? Och här måste jag nu göra ett val. Jag menar...här har jag ju suttit som förälder i 10 minuter. Kan ju inte komma NU och säga att jo, förresten...alltså jag är "bara" bonusmamma. Idiotiskt!
Eh..Den var som vanligt, hör jag mig själv säga (Jag skulle väl HÖRT om det varit nåt knas?)
Och sen nästa käftsmäll:
Och du ammade?
MEN! (Ammade inte alla lite grann för tolv år sedan?)
Ja...jo, svarar jag.
Hur länge?
HJÄLP!!! (Ammade ju Hans i 5 månader och han är ju lika gammal...Men den här mamman kanske blev trött tidigare...Ja, så måste det varit)
Ungefär 4 månader, piper jag
Och bajset? Kom det igång under första dygnet?
VAFAN är DET för fråga????
Nu vänder sig bonusdottern mot mig. Ser jag ett leende där i mungipan?
Neaee..skakar jag fram
Läkaren vidare:
Vadå? Kom hon igång under andra dygnet? Med bajset? Jag vill bara veta om det var problem med det?
Jag letar febrilt i minnet efter nån som helst antydan (genom pappan) till det...
Nej..Alltså det kom nog igång som det ska, svarar jag idiotiskt och känner mig som världens sämsta mamma.
Fast VEM har koll på det??
Läkaren skrattar till och säger:
Det är tur att det var du som kom..De här frågorna skulle pappan aldrig kunnat svara på.
Svettas nu.
Kommer ut i friska luften och vänder mig till bonusdottern och berättar att man INTE får ljuga på det här sättet samtidigt som jag febrilt knappar in "den riktiga mammans" nummer på mobilen för att höra om jag behöver ringa och göra lite pinsamma korrigeringar till läkaren.
Eftersom alla andra föräldrar håller på och jobbar, så följer jag med den här morgonen.
Det har jag ju gjort förut så det ska ju gå bra.
Precis innan vi cyklar iväg läser jag på kallelsen att "det är bra om BÅDA föräldrarna är med vid besöket". Hupp.
Det här får inte avskräcka då vi väntat så länge på denna läkartid. Nej, iväg ska vi!
När vi kommer fram och handskak och formaliteter är över förstår jag rätt snabbt att läkaren tar för givet att jag är "den riktiga mamman". Men det är ok. Det blir mycket enklare än att berätta om vår bonusfamilj och samtidigt riska att få åka hem direkt. Har ju bott med henne lika mycket som mamman, över 4 år nu...Så jag kan ju allt om ungen.
Eller hur.
Efter det vanliga frågorna om kost och vardag så kommer en helt annan fråga:
Och hur var graviditeten?
Vilken graviditet? Vadå? Och här måste jag nu göra ett val. Jag menar...här har jag ju suttit som förälder i 10 minuter. Kan ju inte komma NU och säga att jo, förresten...alltså jag är "bara" bonusmamma. Idiotiskt!
Eh..Den var som vanligt, hör jag mig själv säga (Jag skulle väl HÖRT om det varit nåt knas?)
Och sen nästa käftsmäll:
Och du ammade?
MEN! (Ammade inte alla lite grann för tolv år sedan?)
Ja...jo, svarar jag.
Hur länge?
HJÄLP!!! (Ammade ju Hans i 5 månader och han är ju lika gammal...Men den här mamman kanske blev trött tidigare...Ja, så måste det varit)
Ungefär 4 månader, piper jag
Och bajset? Kom det igång under första dygnet?
VAFAN är DET för fråga????
Nu vänder sig bonusdottern mot mig. Ser jag ett leende där i mungipan?
Neaee..skakar jag fram
Läkaren vidare:
Vadå? Kom hon igång under andra dygnet? Med bajset? Jag vill bara veta om det var problem med det?
Jag letar febrilt i minnet efter nån som helst antydan (genom pappan) till det...
Nej..Alltså det kom nog igång som det ska, svarar jag idiotiskt och känner mig som världens sämsta mamma.
Fast VEM har koll på det??
Läkaren skrattar till och säger:
Det är tur att det var du som kom..De här frågorna skulle pappan aldrig kunnat svara på.
Svettas nu.
Kommer ut i friska luften och vänder mig till bonusdottern och berättar att man INTE får ljuga på det här sättet samtidigt som jag febrilt knappar in "den riktiga mammans" nummer på mobilen för att höra om jag behöver ringa och göra lite pinsamma korrigeringar till läkaren.
4 kommentarer
ELI
12 Oct 2011 11:16
TACK för det förmiddags-skrattet!
godiva
17 Oct 2011 14:18
Lovely! Tack för dagens skratt!
Johanna
18 Oct 2011 11:49
Underbart! :-) Så skönt att du kan bjuda på dig själv och så fantastiskt att kommunikationen mellan alla er föräldrar verkar fungera! :-)
Lovely!
Huskorset
20 Oct 2011 22:50
Amen dra mig på en liten vagn vad roligt detta är.
Helt enkelt feruketansevärt keul. Bravo!
Kommentera