När jag jobbade på radion berättade min frispråkiga kollega Madde om hennes ägglossningar.
Typ varje månad.
Hon hade SÅN MEGAKOLL på sin kropp. Under sin ägglossningsperiod var hon mer flirtig och yvig på alla sätt och vis. Hon hade också, som hon själv uttryckte det, flytningar som kunde stoppa ett JAS-plan.

Jag fattade inte alls vad hon gick igenom. Som P-pillerknaprande kvinna finns ju inga såna tider. Det naturliga är ju utbytt mot en perfekt, fast såklart falsk, återkommande cykel. Helt utan extra flytningar och annat.

Nu är jag inte längre i pillerträsket. Och nu vet jag äntligen vad min kollega höll på att babbla om. Det är helt fantastiskt att faktiskt KÄNNA sin kropp!
Nu har jag - helt utan tvekan - min ägglossning och mina bröst lever att helt eget liv.
De är galet ömma och bröstvårtorna står- Ja, rakt ut och hårt.
I morse satte jag på en BH, ett linne och en tröja. ÄNDÅ skulle jag få vilken kille som helst att tappa koncentrationen.

Möte med manlig leverantör på det. Så idag blir det kofta på och inga kramar utdelade åt håll och kanter.

Kontentan: Lite ont, lite spännande och jäkla kvinnligt!

Kommentera

Publiceras ej