Bonusfamiljen

JA JA jA!
Nu ska jag aldrig mer tro att jag "bara måste" bli blond igen.
Tydligen har jag gjort det förr..Och med samma reslutat. Alltså efter veckovis med slit (massor med blekningar och toningar) står jag där med min blonda förortskalufs och undrar varför i helvete jag blonderat mej.
Det är nämligen rätt och slätt så att jag inte längre "är" blondin. Tiden har liksom passerat. - Nångång för 20 år sedan faktiskt. (Min frisör, som slet som en hund för att få till det blonda kommer att gå i taket!)
Jag blir blek, glåmig och har ett jädrans sjå att hålla de mörkt hotande rötterna i schack. Och dyrt blir det!
Nej, nu lämnar jag glatt över den gul/vita hårstafetten till de som orkar (kanske något yngre?)

Och jag kan säga att även denna resa var lång...

Först ljust hår...

Sen ett mellansteg då det blev brun aska med gröna inslag (barnen sa att jag såg ut som en gråhårig häxa)

Toning på det som blev lite...låt säga att det röda dominerade.
Så avfärgning på det. Och då ska man få fram sin "naturliga färg". Som var förvånansvärt orange.
Så i med en BLOND (för tjejen på Kicks lovade att det skulle bli mycket mörkare...) och så blev det ljust brunt med lite slingor... Bra bra!

Nu ska jag och mitt hår vila.
Ett tag.