Greta har ett unikt (tror hon) gossedjur som hon stal från min guddotter när hon var blott 1 år gammal.
Vi var och åt en härlig middag och när vi skulle bege oss hem ville Greta inte lämna denna giraff (som vi tror att han ska föreställa, minus den långa halsen). Hon sa "RAFFE" ungefär i samma veva hon lärde sig säga "mamma".
Under åren som gått har vi alla lärt oss hur otroligt viktig denna varelse är. Såklart Raffe ska med på restaurang, till mormor, på resa till Turkiet osv.
Någon gång när Greta var runt 3 år så sa Mannen (av ren vana att ingenting görs utan Raffe) Kanske Raffe ska få smaka lite också? Gretas svar kom direkt:
Va? Raffe kan inte ÄTA, - han har ju INGEN MUN!!
!
Nej just det. Så förståndigt och kanske lite för klokt. För att vara så liten.
Men så i morse, när Greta kom på att det är Åka-till-Pappa-helg, skulle hon packa sin väska. Och som vanligt slängde jag Raffe till henne där hon stod i hallen.
Men nej mamma, Raffe ska stanna hemma.
Ska han? svarar jag häpet. Varför då?
För han har ju varit hos pappa så många gånger och det har aldrig NALLIS. Så nu ska han få följa med. Raffe kan vila i min säng, för han verkar också lite sjuk!

Jaha, så han kan inte äta, men vara hängig kan han.
Alltid bra att veta.

Hängbjörk idag...

Kommentera

Publiceras ej