Bonusfamiljen

Jaha. Så var det snart dags igen. Att samla alla som råkat ha Pingstvännerna Olivia och Gustav Karlsson som morföräldrar. Det är en underligt härlig bunt av kusiner.

Anna i Skåne som pratar så underbart och så konstigt. Och som kallar frukostfrallor för "bullar". (Och därmed åkte jag och min kompis in på Lunds konditori en tidig sommarmorgon och köpte kanelbullar eftersom Anna begärde att vi skulle ha med bullar...)
Hon har skaffat sig en tålmodig man som heter Håkan. Det var typ över 100 år sedan men han står sig än och är fotfarande vid  hennes sida trots att hon är en av oss som fått Karlssonsarvet värst. = Svår, lynnig, jävligt envis toka med kort stubin. Men såklart följer det då också med en rolig, spontan pigghet som andra skulle skära av sig armen för att få. En boss helt enkelt.

Carro i Kumla är den sötaste av oss alla. Också hon med en envishet som slår vilken åsna som helst. Hon har varit fast i klorna på en mansgris på tok för länge och är nu äntligen som hon ska. Alldeles fri och härligt hungrig på livet.
Fast nu har hon såklart blivit haffad av ny kille - denna gång en bättre och snyggare upplaga än den förra. Hon vet att uppgradera med stil. Swimmingpool har hon visst nu också den lilla rackaren!

Jonas har i likhet med sin syrra Carro också varit i klorna på någon alldels för länge. En tant som heter Lotta (fast hon kallas visst Ödlan eller nåt sånt...) Nu har hon -helt oförståeligt - fått tag i en ny man att bängla runt med och skaffar numer raskt en massa Ödleavkommor i Örebrotrakten, medans Jonas gör det samma. Ja, inte skaffar Ödlor alltså, men dock en gudomlig liten Affe tillsammans med sin Malin.
Malin är förmodligen det bästa som hänt Jonas, som är den lugnaste person jag någonsin stött på. Och snäll. Och han blir fantastiskt nog ännu mer lugn och snäll efter ett par öl...

Carina som är från Skåne, tar sitt pick och pack och bosätter sig i Örebro, så ni kan tänka er hur hon pratar!
Hon är den av oss som har mest tålamod och som helt klart vinner bästa pris för godhet (efter mormor).
Hon är för mig som ett helgon. Hon klarar av motgångar som sockersjuka (barn) och struma som ingen annan och tar hand om struliga tonåringar, småbarn och sin stora man - med glans!
(ok här skulle jag kunna skriva en massa knäppt om hennes otacksamma, konstiga, lata och man, men jag väljer att bara tycka att han inte gör sig speciellt förtjänt av Carina!)

Kristoffer, min lillebror, är snyggast och yngst av oss. Han lever glada ungkarlslivet i Skärgården (Norrtälje) med sina bästisar Masken, Bjärven, Storken och allt vad dom heter. Han är en tjurskallig, svårflirtad, lat skitunge som är i sitt esse när plånkan är full och ölen står kall i baren och väntar... Eller när polarna kommer åkande med båten och behöver någon som stylar på wakeboarden. Han är samtidigt bäst i världen på att vara morbror. Barn älskar kristoffer! (Och de gör även de flesta tjejer i 18-års åldern...)

Sen har vi ju mig. Som är den enda unge som mormor och morfar bad lite extra för vid sängkanten eftersom mamma flyttade med mig till Stora stygga Stockholm. Jag hade dessutom lurat i mormor att det inte fanns några kyrkor här, så dom hade det bökigt med Gud och mig.

Nu möts vi igen. Allihopa. Vi ska ta våra glada, stökiga familjer och klämma in oss i den lilla byn Ydrefors en hel helg.
Alla ska veta att Karlssons lever och frodas och att Olivia och Gustav fick till det riktigt bra.