Häromdagen satt vi på jobbet och snackade om något så roligt som ticks och olika
tvångsmässiga beteenden. Det var absolut veckans höjdpunkt.
Finns det något roligare än när folk känner sig tvingade att utföra helt onödiga och ibland absurda handlingar?
Eva berättade om en kille som förr (han är tydligen botad nu) som varje gång det stod ett ljus på bordet var tvungen att liksom "fånga in ljuset" med ena ögat genom att göra V-tecknet och kika igenom fingrarna. Hela familjen var snart på honom om detta besynnerliga beteende. Så efter ett tag började han göra detta i smyg. Något som ju hade en motsatt effekt eftersom det måste sätt ÄNNU roligare ut.
Senare fick samma kille en annan pryl att bita i. Han kände sig tydligen tvingad att hela tiden (typ varannan minut) titta under bordet han satt vid.
Det var inte så poppis vid pokerbordet, då alla blev jäkligt sura över tilltaget. Men inget han kunde styra över. Det bara behövdes göras.
Sen berättade vår chef att han (också förut - inte längre) var tvungen att dela av alla ord i två delar och kolla om det gick lika många bokstäver bak som framåt. Ex ordet "absolut" abs - olut-. Det här höll han på med jämt. Varje text överallt - hela tiden. På annonser i T-banan, Informationstavlor, tidningsrubriker mm. Tills slut blev hans hjärna helt slut av allt bak och fram tänkande. Det kan man ju förstå...
En annan kollega erkände då att han runt 20-års åldern hade låtit när han åt mat. Detta mumlande var inget han märkte själv, men det gjorde hans kompisar, som tyckte det var jäkligt irriterande. Till slut kom polarna på att vid varje måltid - om mumlandet blev för outhärdligt - helt enkelt sno maten för honom.
Det hjälpte. Jag har ätit många gånger med honom och han är tyst som en mus.
Kommentera