Nu när jag ligger här sjuk i influensan från helvetet, tänker jag på vilka finfina hjälpmedel jag har ändå.
 
Annat var det när jag var liten och låg i min lilla säng med tanten från socialtjänsten (gissar jag?) brevid, stickandes på nån halsduk. Då fanns nåt helt otroligt äckligt som heter Vicks gele på burk som man skulle smeta ut på bröstet och ligga och andas in för att få nån slags befrielse av täppta näsgångar. Funkade inte.
Sen hade vi (ibland) Vicks (igen) inhalator. Den va iofs lite rolig och den kunde man få använda själv (om nu tanten va på det humöret). Kul grej som man körde in i näsborren och när man drog in luft åkte nån liten mintdoppad tuss omkring där inne och skulle på så vis luckra upp täppheten. Funkade inte. Man drog och snorade och drog och snorade. Säkert otroligt frustrerande.
 
 
 
Nu är det andra tider.
När jag slumrat till och vaknar av att det är TOTAL stopp i näsan får jag en lätt panik och kastar min febriga kropp över sängen i febril letan efter min Otrivin KOMP. Mästarens mästare!
Det är lite trixigt när det är tokstopp eftersom man först måste blåsa UTÅT med näsan för att liksom lura in en spray, snabbt som fan, på indragningen innan det täpper sig igen. 
Sen tar det ju en liten stund då man i sitt svaga ögonblick nästan tar några sprut till.
Men sen så. Sen kommer det. Befrielsen i form av små knakningar uppe i gångarna där man riktigt känner hur det jobbas och fixas tills man kan stänga munnen och bara låta luften dansa in genom borrarna.
Och detta är så ljuvligt att man blir euforisk. Jag kan luta mig tillbaka, skita i halsont, huvudvärk och svullna lymfar och bara ANDAS!
 
Fucking fantastiskt egentligen.
sjukstuga,

Kommentera

Publiceras ej