Bonusfamiljen

Den här sommaren kommer gå till historien som en fantastisk tid med hejdundrandes värmebölja. Faktiskt varmast i mannaminne (och sedan mätningar startades, på typ 1800-talet). Jättefint. Trevligt. 
Men inte för mig.
Jag har ju liten jourbebis sedan dag ett av denna värmebölja. En liten nyfödd, som inte tycker det är nice att vara själv. Nånstans. Vill liksom känna hud och hjärtslag. Hela tiden. Jag fattar det. Men när värmen inne (och ute) känns som 48 grader är det tufft med minikamin att bära runt på. 
Dessutom har jag visst hunnit bli prick 50 år och därmed, som ett brev på posten, startat igång vallningar från helvetet. På nätterna har det varit så varmt att jag vid matning av lilla telningen tror jag ska svimma. Sitter helt blickstilla och andas så lite som möjligt för att spara energi och slippa bli varm. Har funkat sådär. I mitt sovrum mätte vi 27 grader mitt i natten.
Inte ens hunden vill ut.

Henne släpar jag runt på kisspromenad, med tungan hängandes en decimeter. Det är inte ok.
 Det är tydligen inte ok att klaga heller.

"MEN vilket väääääder vi har" säger folk jag träffar förtjust.
"Njae...inte så kul just för mig. Skulle önska det va svalare"...
"Nu ska vi inte klaga på värmen!"
JO för tysan. Det ska vi. Inte nog med att jag svettas som en maratonlöpare, det är också förjävla torrt överallt. Gräset, jordgubbarna, asfalten. Allt! Det sprakar om marken och ingenstans blir det svalt. Folk ska absolut grilla, och tuttar därmed eld på skog och mark.
Hett som en bakugn.
I bilen, på bussen, i stan...Överallt är det hett och folk lunkar omkring och osar svett. 
Det är inte kul längre. Inte nån stans.

Kör regndans senare idag om nån vill joina.

PS! Har nu satt igång den satans värmepumpen som ju, som några fint påpekar, även kan köra kallt. LJUVLIGT!