Bonusfamiljen

Vad roligt där blir med saker man inte kan förutse. Ja, om det går åt det positiva hållet förstås. (Annars kan det ju diskuteras hurvida små överraskningar är roliga...)
Ett exempel.
Jag kommer körande med min bil på Viksjöleden. Jag ska snart svänga vänster men innan dess har jag ett rödljus att ta mig igenom. Det blir rött och bilen framför åker och ställer sig i vänsterfil. Jaha. Så jag ställer mig i högerfil eftersom jag av gammal vana vill komma iväg först - inte ligga bakom någon och trycka. (Detta är egentligen konstigt eftersom jag knappast KAN komma över först med min lilla bil- men som sagt- det skulle kunna ligga 200 extrahingstar under huven som är redo att skena iväg.)
Jag tittar över på bilen brevid (också som vanligt) för att liksom skanna av snabbhet, kön och ålder. Allt hänger ihop. Kommer jag att hinna över före eller ska jag ta det lugnt och åka in bakom?
I min "motståndar-bil" sitter en dam runt 100 år. Hon är pytteliten. Jag tycker det ser ut som om hon sitter på något för att nå upp och då har hon ändå en bit kvar. Hon har händerna krampaktigt fast i ratten och tittar rakt fram/upp. Axlarna ihop och munnen sammanbiten.
Jag hinner på en sekund få mina förutfattade meningar upprullade i min hjärna.
Jädrans tant. Kan hon inte hålla sig till höger. Nu kommer det dessutom andra bilar bakom. Dom kommer bli arga och köra om på höger sida...

Så blir det grönt - och Mini-tanten på över 100 år hittar gasen innan jag ens hinner blinka. Hon far iväg över Viksjöleden som ett skållat troll!
Jag hinner inte alls ikapp. Det jag hinner är att höja på ögonbrynen och börja skratta.