Jaha, så har en av mina mardrömmar blivit verklighet.
Jag har precis kört ner min lilla Clio från Kungsbron och håller på att ratta in bilen åt vänster från påfarten vid Klarabergsleden. Då tappar min bil någonting väldigt hårt och tungt från bakre regionen. Ner på marken!
Typ ett avgassystem. Och endast halva delen. Resten sitter kvar och gör att bilen liksom skrapar och far omkring på vägbanan.
Jag pressar mig upp mot staketet på högra sidan så långt det bara går. Bilarna bakom tutar och vejar.
Jag får direkt VÄRSTA PANIKEN. Mobilen kommer upp innan varningsblinkrarna är på. Men VEM ska jag ringa? Mannen(står i butiken och kan absolut inte komma och bli min hjälte). Mamma? Felix pappa Todde? Han brukar ju vara ute och köra...Polisen? Det blir Mannen.
Jag stålsätter mig och tänker att det här är lugnt, det här grejar sig. jag är en vuxen kvinna med kontroll.
"Hej älskling", svarar han
"BILEN HAR GÅTT SÖNDER OCH JAG STÅR MITT PÅ KLARABERGSLEDEN! JAG KOMMER BLI PÅKÖRD!!! ALLA BILAR BARA TUTAR! VAD SKA JAG GÖRA?" skriker jag med min panik i halsen.
"Ta det lugnt, vad har hänt? Varför kan du inte köra? kör ändå! Fast det låter."
Och här släpper allt. Nu låter jag som Annika (9 år) när Hans retat henne. Jag gråter och skriker samtidigt.
DET GÅR INTE!!!
Mannen tvingar mig att lämna mitt trygga (nåja) säte och gå runt bilen för att kolla om det går att sparka loss joxet som hänger därbak. Bara det att joxet inte hänger - det har kilats fast mellan min bil och asfalten. Jag har typ kört fast eländet!Jag försöker sparka. HA! Jag är glad att jag har röd jacka så att jag syns. Eller? Jag börjar svettas.
Då stannar en lastbil, med gigantisk container på flaket, framför min bil. Världens största (och vänligaste) kille hoppar ur.
"Hamnat i knipa?"
Jag blir så lycklig! Jag är inte längre ensam här - mitt i min mardröm.
Den vänliga Killen drar fram (från vart?) en kofot, nej förresten ett koBEN och blir dagens hjälte när han bänder loss stora plåtmonstret under min bil. Slänger in det genom bagaggeluckan och säger med ett leende "Nu kan du köra".
Han får en bamsekram och jag får tillbaka min dag.
Jag har precis kört ner min lilla Clio från Kungsbron och håller på att ratta in bilen åt vänster från påfarten vid Klarabergsleden. Då tappar min bil någonting väldigt hårt och tungt från bakre regionen. Ner på marken!
Typ ett avgassystem. Och endast halva delen. Resten sitter kvar och gör att bilen liksom skrapar och far omkring på vägbanan.
Jag pressar mig upp mot staketet på högra sidan så långt det bara går. Bilarna bakom tutar och vejar.
Jag får direkt VÄRSTA PANIKEN. Mobilen kommer upp innan varningsblinkrarna är på. Men VEM ska jag ringa? Mannen(står i butiken och kan absolut inte komma och bli min hjälte). Mamma? Felix pappa Todde? Han brukar ju vara ute och köra...Polisen? Det blir Mannen.
Jag stålsätter mig och tänker att det här är lugnt, det här grejar sig. jag är en vuxen kvinna med kontroll.
"Hej älskling", svarar han
"BILEN HAR GÅTT SÖNDER OCH JAG STÅR MITT PÅ KLARABERGSLEDEN! JAG KOMMER BLI PÅKÖRD!!! ALLA BILAR BARA TUTAR! VAD SKA JAG GÖRA?" skriker jag med min panik i halsen.
"Ta det lugnt, vad har hänt? Varför kan du inte köra? kör ändå! Fast det låter."
Och här släpper allt. Nu låter jag som Annika (9 år) när Hans retat henne. Jag gråter och skriker samtidigt.
DET GÅR INTE!!!
Mannen tvingar mig att lämna mitt trygga (nåja) säte och gå runt bilen för att kolla om det går att sparka loss joxet som hänger därbak. Bara det att joxet inte hänger - det har kilats fast mellan min bil och asfalten. Jag har typ kört fast eländet!Jag försöker sparka. HA! Jag är glad att jag har röd jacka så att jag syns. Eller? Jag börjar svettas.
Då stannar en lastbil, med gigantisk container på flaket, framför min bil. Världens största (och vänligaste) kille hoppar ur.
"Hamnat i knipa?"
Jag blir så lycklig! Jag är inte längre ensam här - mitt i min mardröm.
Den vänliga Killen drar fram (från vart?) en kofot, nej förresten ett koBEN och blir dagens hjälte när han bänder loss stora plåtmonstret under min bil. Slänger in det genom bagaggeluckan och säger med ett leende "Nu kan du köra".
Han får en bamsekram och jag får tillbaka min dag.
