Så bunkrade man upp med bävernylon och lurviga eccokängor till barnen. Mössor med öronlappar och toktjocka vantar. Nya långfillingar och raggsockor i rätt storlek. Allt var så härligt färdigt och vi stod beredda. I november.
Sen hände ingenting.
Barnen lurvade svettiga omkring hela december och januari med bylsiga kläder och stickade mössor. Det ska ju vara kallt...
Vi hade kunnat spara in en hel del tid och pengar om vi hade vetat. Vetat att det inte blir någon vinter i år. Att vi människor sabbat hela jorden och att växthuseffekten kommer att drabba oss och sno vår vinter.
Dubbdäcken på vår bil är numer bara däck och pulkorna står lutandes mot husväggen och ser så där ledsna ut, som bara oanvända julklappar kan göra.
Mannen har inte skottat snö en enda dag (Jo förresten -en dag precis) och vi hade picknick mitt på Brukets skidbacke en solig dag i januari - i gräset! Med filt och allt. Då förundrades vi fortfarande åt hur sen vintern var och skojade om att nästa gång vi sitter här, är det för vi just ramlat med skidorna.
Pyttsan.
Jag har äntligen tagit mig loss ur hoppets klor och införskaffat gympaskor till hela högen ungar. Nu får det vara slut på hasandet av snökängor på grusig asfallt. Slut med geggiga overaller och definitivt slut på vintern 2008!