Först hörde man lite grann (Blossom Tainton och andra friskvårdsfolk). Sen hörde man mer (kompisarna Linda, Anna och andra hurtbullar som glänser i hyn och sover som stockar) och nu har man ju förstått att utan en spikmatta hemma kan man typ inte överleva. Sprang på Hans Falén förra veckan som erkände att han också legat och plågat sin kropp. Bara en gång men ändå- fler verkade det kunna bli.
Så häromdagen kom Mannen hem med den här presenten till oss. En tunn madrass med exakt 14 616 sylvassa piggar i form av små rosor (för att göra det hela lite trevligare?) modell XL - så att ingenting från rumpan till nacken undgår detta torterande.
För det är ju såklart vad det är. Tortyr.
Man ligger i minst 15 minuter. Då har alla små ettriga plastpiggar borrat sig in i huden så när man ska börja röra sig och omfördela sin tyngd...Ja, då gör det om möjligt ÄNNU ondare. Man ska dessutom VÄNDA på sig och ligga med magen och brösten mot den också så småningom...(hjälp!)

Hela syftet med detta är att det ska ha en lugnande, helande och rensande effekt (som jag nu väntar på...)
Så det ojas och pustas och stönas hemma hos oss. Inte av vällust utav ren och skär ONT.
Jag tänker att jag om ett tag (ett par dagar väl?) kommer att tala om denna tingest med ett djupt, lugnt leende.
Helt utsövd och utan slaggprodukter i kroppen (hur nu DET känns).
Tills dess springer jag mest och kissar efteråt eftersom den har en vätskedrivande effekt också...Kul att DET funkar.


Här ligger jag med telefon i ena handen- för tro mig - man vill ha koll på tiden...