Scen1.
Vi (jag är säker på att det gäller för Mannen med) rycks upp ur våra härliga drömmar av ett skrik. Jag sätter mig käpprakt upp och får inte ordning på varken öron eller mina ben. Jag sitter som en tankspridd, döv 100-åring i sängen. Till slut fattar min tröga hjärna att skrikandet kommer från Gretas rum.
"JAG VILL INTE HA STÄÄÄÄÄNGT!!" Iiiiiiiieeeiiii. Jag vill inte ha stääääängt!
Ungen skriker med ilska ut sin sorg över att hennes dörr är stängd. Vi måste ringa BRIS...
Scen 2.
Greta står sömnigt och stirrar när jag duschar. Raffe (som jag äntligen tvättat) hänger uppochner i hennes lilla hand. Hur sött som helst hinner jag konstatera.
"Vad brunt hår du har, mamma!"... "Jag vill inte du ska ha brunt hår!"
Nehe, svarar jag....Försöker tänka varför jag uppfattas som brunhårig helst plötsligt.
"Jag vill att du ska vara gulhårig ju!"
Jag kliver ur duschen och får till det "gula" håret efter ett varv med hårfönen. Bra. Allt i sin ordning.
Scen3.
På väg ner till köket berättar Greta att hon varit och matat fåglar med sin pappa.
"Vad kul, säger jag. Var det vid dom där stora fåglarna?" (Jag tänker på sjöarna i Solna där i alla fall en svan var ruskigt aggresiv i vintras..) "Nä, de va ju en brun, fågel!" svarar Greta "Jaha, en liten brun fågel?" Jag försöker bevara intresset medans tevattnet drar igång. "Men, nej säger nu en frustrerad Greta, inte liten. En brun! Sån som säger så här: hohihiii!"
Självklart!
Scen4.
Vid frukostbordet har Mannen vaknat till också. Han och Greta ska åka till doktorn. De ska ta blodprov i armvecket - typ det läskigaste som finns i hela världen. Jag kan inte vara med och sabba allt med min barnsliga noja, så det passar bra att Mannen åker. (ALLA kan inte vara tuffa brandmän!)
Greta , 3 år (!!) som är otroligt ordningssam och måste ha koll på varenda liten bit av dagsplaneringen säger med lite ovisshet i rösten:
"Vi ska nog ta den lilla bilen idag, till doktorn"
"Nej, vi tar den stora bilen, svarar Mannen, så får din gamla mamma ta den lilla".
"Mamma är inte gammal!!!" "Är hon inte, frågar Mannen- som älskar att retas. "Nä, hon är ju VANLIG"
Så det så!
Scen 5.
Vi står och borstar tänderna. Igår, vet du mamma, då va det sallad på maten på dagis. DET älskar inte jag! Och så va det majs, som jag gillar. Och tomater som jag gillar. Och Ella har prickig korv...hihihi...
Hennes bästa dagiskompis Ella har vattkoppor.
Vattkoppor.?
Vårt plan till Egypten lyfter om exakt två veckor. Inga jäkla vattkoppor nu!
Vi (jag är säker på att det gäller för Mannen med) rycks upp ur våra härliga drömmar av ett skrik. Jag sätter mig käpprakt upp och får inte ordning på varken öron eller mina ben. Jag sitter som en tankspridd, döv 100-åring i sängen. Till slut fattar min tröga hjärna att skrikandet kommer från Gretas rum.
"JAG VILL INTE HA STÄÄÄÄÄNGT!!" Iiiiiiiieeeiiii. Jag vill inte ha stääääängt!
Ungen skriker med ilska ut sin sorg över att hennes dörr är stängd. Vi måste ringa BRIS...
Scen 2.
Greta står sömnigt och stirrar när jag duschar. Raffe (som jag äntligen tvättat) hänger uppochner i hennes lilla hand. Hur sött som helst hinner jag konstatera.
"Vad brunt hår du har, mamma!"... "Jag vill inte du ska ha brunt hår!"
Nehe, svarar jag....Försöker tänka varför jag uppfattas som brunhårig helst plötsligt.
"Jag vill att du ska vara gulhårig ju!"
Jag kliver ur duschen och får till det "gula" håret efter ett varv med hårfönen. Bra. Allt i sin ordning.
Scen3.
På väg ner till köket berättar Greta att hon varit och matat fåglar med sin pappa.
"Vad kul, säger jag. Var det vid dom där stora fåglarna?" (Jag tänker på sjöarna i Solna där i alla fall en svan var ruskigt aggresiv i vintras..) "Nä, de va ju en brun, fågel!" svarar Greta "Jaha, en liten brun fågel?" Jag försöker bevara intresset medans tevattnet drar igång. "Men, nej säger nu en frustrerad Greta, inte liten. En brun! Sån som säger så här: hohihiii!"
Självklart!
Scen4.
Vid frukostbordet har Mannen vaknat till också. Han och Greta ska åka till doktorn. De ska ta blodprov i armvecket - typ det läskigaste som finns i hela världen. Jag kan inte vara med och sabba allt med min barnsliga noja, så det passar bra att Mannen åker. (ALLA kan inte vara tuffa brandmän!)
Greta , 3 år (!!) som är otroligt ordningssam och måste ha koll på varenda liten bit av dagsplaneringen säger med lite ovisshet i rösten:
"Vi ska nog ta den lilla bilen idag, till doktorn"
"Nej, vi tar den stora bilen, svarar Mannen, så får din gamla mamma ta den lilla".
"Mamma är inte gammal!!!" "Är hon inte, frågar Mannen- som älskar att retas. "Nä, hon är ju VANLIG"
Så det så!
Scen 5.
Vi står och borstar tänderna. Igår, vet du mamma, då va det sallad på maten på dagis. DET älskar inte jag! Och så va det majs, som jag gillar. Och tomater som jag gillar. Och Ella har prickig korv...hihihi...
Hennes bästa dagiskompis Ella har vattkoppor.
Vattkoppor.?
Vårt plan till Egypten lyfter om exakt två veckor. Inga jäkla vattkoppor nu!
Kommentera