Det är så spännande med nya bekanskaper. Jag står bland främmande människor och minglar och väntar. För snart kommer den. Frågan om vad jag gör.
Och då vill ingen veta att jag dricker ett glas Riesling på en tisdag i ett bubbelbad eller att jag sitter och svär i trafiken på onsdageftermiddagar. Nej, man vill veta vad jag jobbar med.
Att bara säga ett slappt "Jourhem" för att sen fråga om de vet vad det innebär går inte. De allra flesta (som inte vet exakt vad det handlar om) HÖR fel.
Hjärnan vill ha det till HORHEM.
Ganska kul dessutom. De blir fnissiga och mitt jobb skrattas fram en stund.
"Men gud, jag tyckte du sa HOR hem" fniss fniss.
Ja det ÄR kul. Tänk om det fanns.
Att alla Stockholms prostituerade fick chans att vakna i nytvättade lakan i sköna sängar ibland. I ett Horhem.
Även ordet "Jourbarn" har såklart fått sej ett skratt. Vilka är HORbarnen? Vad är det för slags barn? Vems? Kul kul.
Ibland är det mindre kul. Tex när jag har ett barn med mej. Eller när jag just tagit avsked av ett barn som vi knytit starka band till.
Då orkar jag bara inte stå och bli skojsig och putslustig över orden som landar fel.
Att vi kopplas ihop med en obefintlig, obskyr verksamhet istället för den hårda verklighet jag ibland behöver ha i mitt liv.
Av denna anledning säger jag numer JOUR med ett satans uttal och med hårdaste betoning på sch-ljudet. Så det låter lite lagom tyskt SSCCHHHHOOOORhem.
Och om någon undrar finns jag även i badet med ett glas vitt. En helt vanlig vardag.
jourhem,
