När man har jourbarn i sitt hem så blir ibland, bara ibland utmaningarna något mer att bita i.
Som i natt.
En liten sexåring knackar på dörren till mitt sovrum. Klockan 02.10.
Jag öppnar sömndrucket och får ett par kalsonger kastade mot mig.
"Alex, dom här är blöta", konstaterar sexåringen.
Alltså har vi kissat någonstans.
"Ok, svarar jag, kom det i sängen också?"
"Nej då", blir svaret
Jag tar sexåring ena handen och kisskalsonger i andra och går mot toaletten.
"Jag har redan kissat" hinner liten säga innan jag precis - exakt förstår vad han menar.
Hela badrumsgolvet är blött. Det känner jag tydligt med mina fötter.
"Ja, den sprätte iväg nåt förfärligt när jag kissa...över allt"
suck.
Efter tvätt av golv, barn och fötter samt blötläggning av kalsonger hoppar vi tillbaka i våra sängar.
En stund.
Runt 03 hör jag någon gå på toan.
Kan det va annat jourbarn? Kanske. Måste kolla att alla ligger i sina sängar.
Upp igen.
Kommer till barnens rum, tycker allt ser ok ut. Vänder om för att tassa tillbaka till min härligt varma säng då jag trampar i något. Känns som typ nån mat. Kladdigt liksom.
Blir såklart fundersam. Tänder en lampa och upptäcker, till min fasa, att det är bajs!
Hoppandes på en fot (med pytteliten svordom) är jag på väg till toan då jag med andra foten träffar nästa klutt.
Nu dör jag nästan. Allt blir så överjävligt. Naken, ensam i tyst mörker, med fladdrande morris, bägge fötterna i bajs som MÅSTE över en matta för att komma till badrum. Börjar nästan grina.
I badrummet tänder jag och får ännu en syn på näthinnan. Förstår att den lille varit där. Med sitt bajsande.
Jag bara orkar inte.
Kära gud: Ge mej lite lego att trampa på ANY GIVEN DAY. (eller natt) Ingen big deal. Jag käkar upp dom efteråt bara jag slipper en natt till som denna.
Tack.
bajs,
kiss,
Kommentera