När en person bestämmer sig för att sticka kniven i sin familj och sedan liksom bara får flyt - Jobbar med goda vänner, hittar nån att ligga med direkt, köper ny flashig bil, flyttar till skön lägenhet, tränar och har det allmänt glassigt -
Medans den äkta hälft som man skar bort kämpar med nytt (gammalt) hus, ledsna barn, ofrivilligt ensamliv och hela satans självkänslan, ja då är det lätt skrika ORÄTTVIST!

Det kanske är där i det ligger. Att det liksom inte är rättvist.

När ska han få sitt straff liksom. När ligger HAN vaken på natten och undrar vad han har gjort?
Är man barnslig om man sticker en woodoodocka full med nålar i den mellersta regionen?
Ett litet pungbråck bara?

Kommer jag må bättre, eller till och med TOPPEN, om han blir en impotent ensamvarg med mycket öronhår?

Förmodligen.

Kommentera

Publiceras ej