Häromdagen när jag och hunden råkade skrämma upp ett rådjur på vår morgonpromenad, blev jag mycket berörd över faktumet att den inte hade någonstans att ta vägen.
Han (nej, jag kan ju inte va säker men vill gärna att det ska va en han just nu) sprang iväg upp mot våra radhus. Och där inne vet jag ju att det endast finns pyttesmå trädgårdar och trafikerade vägar till och från området.
Jag ville nästan springa runt alla hus, möta upp honom och sen mota ner igen mot den lilla dungen han kom ifrån.
Men sen när jag tänkte efter så finns liksom inte så mycket bättre alternativ.
Nere vid stora vägen har skogen tagits bort. Där står nu två stora hyreshus, mitt bland villor och radhus. Vägen bort mot golfängarna är också under ombyggnad. 
Vi blir ju fler och fler här i Villastan, så vi måste ha en ny väg såklart - genom skogen.
 
Så får jag reda på att även den närmsta lilla plätt av skog också ska bebyggas.
Några som har protesterat har fått svar att vi måste vänja oss vid att Stockholm växer. Och att många vill flytta in i området.
Detta gör mig galen. Varför inte låta de som vill hit, köpa ett befintliga hus/radhus och bevara det som man gillade från början med detta ställe....Typ att det ligger vid vatten och har lite ytor med NATUR. (!) Inga höghus. Ingen stadskänsla.
Nej, istället ska vi klämma in lägenhetsbyggen på våra få gröna ytor. Så att alla kan få komma hit. Ja såklart för det är väl så vi vill ha det i Sverige? Att alla sitter och trycker på samma plätt.
Vi tycker tydligen att det är helt ok att folk lämnar glesbygder och andra ställen med mer LUFT.
Urbanisering pratas det om hos politikerna (eller kanske mest hos de stackarna som inte får ha sina postombud eller vårdcentraler kvar). Men vad tusan gör vi åt det?
 
Jag kan bara tänka mig hur det gick till för denna detaljplan att komma igång. Nån sprättig projektledare som åker på besök hit med sitt byråkratgäng. Hittar en enda liten grön dunge kvar på hela vår gata:
"Nemen se här! Här har vi nåt som ingen verkar använda. Ser ni? Perfekt att bygga 4-våningshus på ju!" Han klappar sina tjocka händer av förtjusning.
"Bara en massa kottar och skit på marken och titta, man ser ju solen igenom här. Herregud! Ser helt öde ut och bara en stig att gå på! Men huligen."
 
Får baxa in rådjuret i bilen nästa gång och ta mig till nåt område norr om Gävle.
Så åtmistone han får lite luft, som ingen just andades ut.
 
 
 
 
hus, nybygge, stockholm,

Kommentera

Publiceras ej