Så for vi iväg, bara jag och min Hans. Vi skulle hälsa på min minsta kusin Carro och hennes lilla dotter på 10 år. Tåget tog vi också. Sådär miljömedvetet och fritt.
Min kusin var iofs på nån Spanienresa just när vi kom dit så vi fick hålla till godo med moster och morbror ett dygn. Helt ok för där fick vi god mat och blev ompysslade. När vi kollat på skridskodans i två timmar, druckit kaffe igen, kollat på simning i två timmar och Hans börjat sitta uppochner i soffan, DÅ kommer äntligen kusinen, hennes Wilma och...Iprenmannen!
Jaha.
Han hette Frippe och det var med honom Carro varit med i Spanien. Aha!
Jag såg våra mysiga kvällar med tjejsnack och rödvinsfnitter flyga all väders väg, men hey, kärlek är ju livet, tänkte jag och försökte finna mig i situationen.
Dem berättade att nån dåre hade stått och ropat i hennes brevlåda på morgonen (nåt strul till Carro) och bedyrat sin nyligen upphittade kärlek till henne. Han brydde sig inte om att Carro hade en annan därinne. Jobbig jäkla kille.
I alla fall satte vi oss i Carros snygga Audi och fräste iväg genom Örebro. Jag, Carro, ungarna och Frippe.
Vi gick på nåt superstort lekland där tom vi vuxna sprang omkring och hade kul (Frippe bjöd = pluspoäng) sen åkte vi och handlade inför kvällen. (Frippe betalade igen) Långfredag i Kumla = TACO-kväll. Perfekt. Barnen jublade.
Nödvändig fakta om min lilla kusin (34 år):
Hon har efter 17 (!) långa år flyttat ifrån sin buffel till Ex och bor nu i en lägenhet. Därför kan det tyckas att Carro är lite ung i sinnet eftersom hon ju missat hela roliga ungdoms-tåget och måste ta igen det nu. Det är mycket SMS:ande, killproblem och tjafsande mellan kompisar (faktiskt hela Örebro-området verkar det som...) Dessutom är hon galet söt och måste visa leg på systemet.
När vi kom hem till henne i Kumla så tog jag ett efterlängat bad (det var 8 mån sen sist). Ahh...Jag tänkte att jag låter turturduvorna vara ifred en stund. Sen är kussen min!
När jag kom ur badet hade jag bestämt mig för att prata lika mycket med den här Frippe som med min kusin och bara ha riktigt trevligt.
Då var Frippe utslängd. (Efter att han åkt i väg och fixat påskägg till våra barn...Hjälp- mitt dåliga samvete!)
Brevlådekillen sen i morse hade tydligen ringt och återigen sagt att han inte kan leva utan min kusin.
Nehe. Så när väl mitt hår var torrt satt det en ny stjärna i vardagsrummet. En Jonas.
Blommor och sånt där A4arks-kort med "jag älskar dig" var inträdesbiljetten.
Så nu satt jag där igen med en ny människa att ta hänsyn till och lära känna. Ungarna fattade noll och jag drog snabbt i mig två glas vin.
Det var bara att lyssna till deras historia om av-och-på-kärlek under två år. Jag kände mig illamående och det kan berott på Jonas helt förjäkliga andedräkt, men jag vet inte säkert. (Tar man inte ett tuggis i Kumla innan man ska hångla upp en tjej?)
Och Frippe - han hade visst nån fru med två pyttesmåbarn undangömda nånstans. Urk!
Men brevlådekillen ligger i alla fall på minus.
Här är varför:
Dagen efter att ha hängt med honom hela förmiddagen frågade han om vi ville att han skulle komma tillbaka igen på kvällen. Bra fråga tänkte jag och skakade frenetiskt på huvudet. Nej, inget emot dej men jag vill gärna träffa min kusin och hennes barn lite själv, svarade jag.
Klockan halv tio på kvällen, när barnen precis skulle sova och jag och Carro drog upp benen under oss i soffan så kom han I ALLA FALL! Ljög ihop nån story om att en fest hade varit trist. (Är övertygad om att han satt hemma och räknade minutrarna innan det var legalt att komma). Så fick jag snällt vara med honom i 12 timmar till.
Skulle aldrig Gentlemanna-Frippe gjort.
Och till alla snygga killar runt Kumla/Örebro:
För guds skull håll er borta från min kusin nu!
Min kusin var iofs på nån Spanienresa just när vi kom dit så vi fick hålla till godo med moster och morbror ett dygn. Helt ok för där fick vi god mat och blev ompysslade. När vi kollat på skridskodans i två timmar, druckit kaffe igen, kollat på simning i två timmar och Hans börjat sitta uppochner i soffan, DÅ kommer äntligen kusinen, hennes Wilma och...Iprenmannen!
Jaha.
Han hette Frippe och det var med honom Carro varit med i Spanien. Aha!
Jag såg våra mysiga kvällar med tjejsnack och rödvinsfnitter flyga all väders väg, men hey, kärlek är ju livet, tänkte jag och försökte finna mig i situationen.
Dem berättade att nån dåre hade stått och ropat i hennes brevlåda på morgonen (nåt strul till Carro) och bedyrat sin nyligen upphittade kärlek till henne. Han brydde sig inte om att Carro hade en annan därinne. Jobbig jäkla kille.
I alla fall satte vi oss i Carros snygga Audi och fräste iväg genom Örebro. Jag, Carro, ungarna och Frippe.
Vi gick på nåt superstort lekland där tom vi vuxna sprang omkring och hade kul (Frippe bjöd = pluspoäng) sen åkte vi och handlade inför kvällen. (Frippe betalade igen) Långfredag i Kumla = TACO-kväll. Perfekt. Barnen jublade.
Nödvändig fakta om min lilla kusin (34 år):
Hon har efter 17 (!) långa år flyttat ifrån sin buffel till Ex och bor nu i en lägenhet. Därför kan det tyckas att Carro är lite ung i sinnet eftersom hon ju missat hela roliga ungdoms-tåget och måste ta igen det nu. Det är mycket SMS:ande, killproblem och tjafsande mellan kompisar (faktiskt hela Örebro-området verkar det som...) Dessutom är hon galet söt och måste visa leg på systemet.
När vi kom hem till henne i Kumla så tog jag ett efterlängat bad (det var 8 mån sen sist). Ahh...Jag tänkte att jag låter turturduvorna vara ifred en stund. Sen är kussen min!
När jag kom ur badet hade jag bestämt mig för att prata lika mycket med den här Frippe som med min kusin och bara ha riktigt trevligt.
Då var Frippe utslängd. (Efter att han åkt i väg och fixat påskägg till våra barn...Hjälp- mitt dåliga samvete!)
Brevlådekillen sen i morse hade tydligen ringt och återigen sagt att han inte kan leva utan min kusin.
Nehe. Så när väl mitt hår var torrt satt det en ny stjärna i vardagsrummet. En Jonas.
Blommor och sånt där A4arks-kort med "jag älskar dig" var inträdesbiljetten.
Så nu satt jag där igen med en ny människa att ta hänsyn till och lära känna. Ungarna fattade noll och jag drog snabbt i mig två glas vin.
Det var bara att lyssna till deras historia om av-och-på-kärlek under två år. Jag kände mig illamående och det kan berott på Jonas helt förjäkliga andedräkt, men jag vet inte säkert. (Tar man inte ett tuggis i Kumla innan man ska hångla upp en tjej?)
Och Frippe - han hade visst nån fru med två pyttesmåbarn undangömda nånstans. Urk!
Men brevlådekillen ligger i alla fall på minus.
Här är varför:
Dagen efter att ha hängt med honom hela förmiddagen frågade han om vi ville att han skulle komma tillbaka igen på kvällen. Bra fråga tänkte jag och skakade frenetiskt på huvudet. Nej, inget emot dej men jag vill gärna träffa min kusin och hennes barn lite själv, svarade jag.
Klockan halv tio på kvällen, när barnen precis skulle sova och jag och Carro drog upp benen under oss i soffan så kom han I ALLA FALL! Ljög ihop nån story om att en fest hade varit trist. (Är övertygad om att han satt hemma och räknade minutrarna innan det var legalt att komma). Så fick jag snällt vara med honom i 12 timmar till.
Skulle aldrig Gentlemanna-Frippe gjort.
Och till alla snygga killar runt Kumla/Örebro:
För guds skull håll er borta från min kusin nu!
Kommentera