Sitter hemma hos en av mina bästa tjejer. Hon har bjudit över mig och min son på middag. (Nåja, det var efter hårda påtryckningar från mig...men ändå.)
Hon är en sån som har tålamodet att låta barnen hjälpa till med allt hemma. Nu är barnen 4 och 7 år, men detta pedagogiskt förnuftiga har hållt på sen barnen vinglade iväg på sina första steg. Det kan handla om tvätt, rengöring av kaninbur, plantering och såklart matlagning.
Det hela är mycket frustrerande för en normal (?) mamma, som jag själv, som ju tycker att det är ytterst mödosamt att se på när en syssla utförs i slowmotion och där resultatet blir både kladdigt och kräver en repeat.
Jag har löst det hela hemma med att låta min 3-åring skala en morot varje gång hon vill hjälpa. Sen kan man välja att smussla undan eller ta med i middagen.Hon undrar ibland vart morötterna är, men nöjer sig när jag säger att den är blandad i maten. (Stackars barn - jag måste skärpa mig!)
Nåväl; Min kompis är i färd med att göra hemmagjorda fiskpinnar. Lilla Selma (4) vill såklart hjälpa till. Och det får hon naturligtvis. Rå fisk blandas med rått ägg som blandas ner i brödsmulor som blandas med mjöl...Ja ni fattar hur det strax ser ut.
Selma har alla ingredienser över alla sina små fingrar och händer...Detta kräver tydligen smakprov. Och snart varvars fiskdoppandet med fingerslickning.
Nu VET jag att barns utveckling kräver sånt här. MEN, mina tankar far i alla fall iväg till en dag då jag och min lilla kille var och åt Chokladbollar på hans skola (Som då alltså något barn/förälder hade knåpat ihop) och min lilla kille som då var 6 säger:
"Mamma, tror du man känner om det är en snorkråka här i?"
Nu höll jag råkoll på den lilla rackarungen som glatt lagade vår mat.
Och fisken - blev dessutom ljuvligt god!
Hon är en sån som har tålamodet att låta barnen hjälpa till med allt hemma. Nu är barnen 4 och 7 år, men detta pedagogiskt förnuftiga har hållt på sen barnen vinglade iväg på sina första steg. Det kan handla om tvätt, rengöring av kaninbur, plantering och såklart matlagning.
Det hela är mycket frustrerande för en normal (?) mamma, som jag själv, som ju tycker att det är ytterst mödosamt att se på när en syssla utförs i slowmotion och där resultatet blir både kladdigt och kräver en repeat.
Jag har löst det hela hemma med att låta min 3-åring skala en morot varje gång hon vill hjälpa. Sen kan man välja att smussla undan eller ta med i middagen.Hon undrar ibland vart morötterna är, men nöjer sig när jag säger att den är blandad i maten. (Stackars barn - jag måste skärpa mig!)
Nåväl; Min kompis är i färd med att göra hemmagjorda fiskpinnar. Lilla Selma (4) vill såklart hjälpa till. Och det får hon naturligtvis. Rå fisk blandas med rått ägg som blandas ner i brödsmulor som blandas med mjöl...Ja ni fattar hur det strax ser ut.
Selma har alla ingredienser över alla sina små fingrar och händer...Detta kräver tydligen smakprov. Och snart varvars fiskdoppandet med fingerslickning.
Nu VET jag att barns utveckling kräver sånt här. MEN, mina tankar far i alla fall iväg till en dag då jag och min lilla kille var och åt Chokladbollar på hans skola (Som då alltså något barn/förälder hade knåpat ihop) och min lilla kille som då var 6 säger:
"Mamma, tror du man känner om det är en snorkråka här i?"
Nu höll jag råkoll på den lilla rackarungen som glatt lagade vår mat.
Och fisken - blev dessutom ljuvligt god!
1 kommentarer
Age
30 Aug 2007 21:21
Tycker att du lämnade ute min remoulade...
Kommentera