Jag blir då och då lite irriterad på mig själv. Saker jag råkar säga (va det verkligen nödvändigt?), grejer jag råkar göra (komma försent och ta fel väg osv).
Men INGENTING gör mig så upprörd som när jag vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Fast jag är trött som en örn vaknar jag från ingestans, ligger och förstör flera timmar genom att min hjärna startar upp. Och då är det kört på omsomningsfronten. 
Jag började så i natt. Hjärnan skapade värsta kaoset av min vardag. Det var så här ungefär:
Jaha, så min exman ska gifta sig (IGEN!) och flytta ihop med småbarn (exakt det han påstod INTE vilja). Om jag planterar ut lite långa blommor framför hallonbusken borde det bli fint. Vilken idiot jag varit gift med! Tänk om min dotter fått psoriasis. Fasen vad jobbigt. Men tog jag mitt minipiller i dag? Gud vad jag är kissnödig. Eller? Jo, jag MÅSTE tagit pillret. Undrar om jag kan ta med hunden in på Waynes i morgon. Han är ju så supertrevlig, killen som har det. Jo, men det går nog. VAD är det för nån dåre som kastat sten på Jockiboys hund? Varför finns ens såna människor? I morgon MÅSTE jag bjuda in till min födelsedag. Vilken dag blir bäst egentligen? Ska barnen va med? Nä... Nu MÅSTE jag somna. HUR svårt ska det vara???? Tänk om vi ska ta och hyra Andreas nya ställe i Thailand i januari ändå. Det ÄR ju en bra idé alltså. Hur långt är det till Bankok? Måste ta reda på lite mer. Spränger dom fortfarande där? Gäsp. Varför ringer inte badrumskillen tillbaka? Måste kanske leta upp ny hantverkare? Ska man fråga grannen kanske, de som renoverar köket nu... Ja bra idé. Lägg den bland de andra 567 idéerna du fått under natten!! Suck och gäsp. Alltså, SOMNA already!! Jeeesuuuus, hur svårt ska det vara?!
 
Vaknar av att klockan ringer 06:35 och vill bara skjuta mig så jag slipper gå upp.
(Som väl är har jag inga vapen förutom min pepparspray som ju skulle bli stökigt att använda här)
 
 
 
 
sömnproblem,

Kommentera

Publiceras ej