Jag är så sjukt tacksam att vi hade stora barn när vi gick isär.
Hade vi haft småttingar hade det blivit svårt för mig att ta plats i bonusbarnets liv. Det finns säkert altruistiska mammor och pappor därute som skulle kunna tänka sig att ge bort en barnhelg kontinuerligt till Exets Ex...Men jag tror dem är väldigt få.
Snarare är det nog så att barnen träffar bonusföräldern ett par gånger (om nu det funkar ens) sen tynar det där bort. Bort med det som ändå inte va blodsband. I vissa fall en lättnad. I andra en katastrof.
För bonusföräldern som bott med barnet i flera år och såklart för barnet som förlorar en vuxen som eventuellt (och förhoppningsvis) betytt massor.
Man har ingen rätt till sina bonusbarn. Och i barnkonventionen står ingenting om barnens rättigheter att träffa människor som har uppfostrat dom ens i 15 år...
Och då har vi inte ens börjat prata om sorgen för (eventuella) bonussyskon som splittras. För oss går det fem år - för dom går en halv barndom. Som dom haft tillsammans.
I mitt fall bestämmer min bonusdotter helt själv när hon är med oss och kommer och bor här när hon vill, eftersom hon är 16 år.
Till min stora glädje. Och troligen ännu mer till mina barns glädje.
bonusbarn,
skilsmässa,
Kommentera