Jag vaknar ibland med armarna över mitt huvud. Händerna ligger liksom på kudden och vilar helt nöjt.
Jag blir så trött på det här tilltaget jag håller på med om nätterna.
Det är så oskönt och förbaskat jobbigt att komma ur.
Armarna lyder liksom inte när man legat så ett par timmar. De har kopplats ur nånstans vid axlarna. Jag försöker få tyst på radion brevid men har ner allt annat som ligger där istället. Böcker, lite ljus, glas med vatten. Mina händer känns inte som mina. Far omkring helt okontrollerat. Helt hopplöst.
Varför blir det så här?
Jag vill inte ligga med armarna över huvudet ens i vaket tillstånd, som en pompös gammal beserwiessergubbe.
Jag vill ligga fint i tjejig, lite småsexig sidoställning.
Och ha koll på alla lemmar när morgonen drar igång.
Hm.



Kommentera

Publiceras ej