Det var jag och min lillebror som hade samlat våra respektive lag av kompisar.
Det blev precis så bra som det alltid blir.
Förutom att jag och Sussie blev kallad "kärringar" av några av lillebrors småglinskompisar när vi kom ner till bryggan med varsin Irish coffee.
(Det skulle senare visa sig vilka som var de riktiga kärringarna när jag och mitt gäng "äldre folk" satt kvar ute vid midnatt, musiken pumpandes och Irishen som värmde gott medans 25-åringarna låg och SOV innomhus!)
Jordgubbarna var extragoda, midsommarstången var superfin, folket var glada (antagligen för att solen faktiskt tittade fram) och ungarna - ja, dom var helt fantastiska!
Fulla av spring och med härlig midsommarkänsla. Den hittade vi dessvärre inte på E18 (tyvärr Backe, så ÄR inte den vägen så härlig...) utan på gräsmattan utanför lillstugan. En höna hade lagt den där och vår lilla Greta plockade upp den och matade alla.
Det var bara av med skorna, fram med dragspelet och på med kransarna (en liten nubbe också)
sen var midsommaren igång.
Lika spännande varje år...Ska den slinka ur nävarna och ramla ner och göra någon jävligt arg?
Greta var Midsommarfin i sin Turkietklänning och Jonathans gummisar...
Kommentera