Bonusfamiljen

Åh...Jag VET att man inte får tänka dumma tankar om kunder. Jag VET!
Men i morse kom det in en grön (vi har varit på färg-kurs) person. Med sig hade hon en väninna. Här skulle det köpas present till 4-årig tjej. Vad kul. Precis rätt butik, säger jag och ler mitt allra bredaste butiksägarleende.
Dom tittar och känner. Jämför storlekar och hela tiden säger den gröna damen saker som "Åh...kolla vilken fiiiin" och Nejmen har du sett nåt sånt sött?"
Perfekt.
Men efter en stund - när damen fastnat för några saker - säger väninnan "Ja, men kom vi går ner till HM, det finns likadana fast billigare där".
?
"Nej, vill jag säga. Det finns inga MOLO leggings där. HM har typ ingenting med kvalitet. Ingenting som inte redan en miljon ungar har. Men visst gå ni dit och handla där. Följ strömmen för guds skull!"

I stället berättar jag att det finns leggings från Me Too därborta som är lite billigare om det är priset som strular.
Vänninan lyckas övertyga gröna damen. Dom går ut genom min underbara butik...
Jag KAN inte ropa att mamman till tjejen fömodligen föredrar MOLOs leggings framför alla andra i hela världen och att hon om ett år kommer att få tillbaka alla pengarna ni la ut -på sin Traderaauktion.
Nej, så kan man inte skrika. Folk måste få vara trista.
Jag blir så trött. Min kollega Mari skulle vara i butiken jämt. Hon är outgrundligt glad och har liksom toknära till fnitter HELA TIDEN. Kunderna blir glada av att bara titta på henne. (Rödhårig dessutom). HON retar minsann inte upp sig på folk som drar till skräpaffärer i stället för att handla hos oss.
Hon blir bara lite irriterad över att behöva torka upp utspottat godis (från någon söt liten barnmun antar vi).
Pyttelite...