Häromdagen var det fullt med ungar i huset (härligt!) . Bland annat hade Annika en tjejkompis hos oss. När maten äntligen var klar ville jag att tjejen skulle ringa hem och fråga om hon skulle hem eller fick äta hos oss.
"Hon har redan gått hem", sa Annika. "Det gjorde hon när du hängde tvätt. Hennes mamma ringde på hennes mobil".
Ok.
Klockan är då 18.50, det är TOKmörkt ute, tjejen har minst 10 minuter hem och hon är 9 år....
Jag blir jäkligt konfunderad över detta. Det har förstås hänt förr. Man tror att någon har sin kompis kvar så är den plötsligt borta. Hemringd.

Åtminstånde vill JAG ha lite koll på ungarna. Hade någonting hänt tjejen hade jag inte kunnat säga när hon lämnade oss eller vilket håll hon gick.
Ingen följde heller med henne en bit eftersom barn inte tänker på sånt här.

Kul att alla, från förskoleåldern och uppåt, har råd med egen mobil -men vafan!!! Ska vi föräldrar sluta prata med varandra? Är det för jobbigt att ringa hem till folk och säga "Hej det är Emma/Sara/Nisses mamma? Är du gullig och skickar hem henne nu? Vi ska äta gott och kolla på Lets Dance. Hej då!

Jag bara undrar.

2 kommentarer

Jenny

09 Feb 2009 20:16

Det håller jag med om. Är inte stor nog att ha hunnit få egna barn än, men när den dagen kommer så kommer jag vilja ha den kollen också, på när vännerna går hem. Och också tryggheten i att man har möjligheten att skapa en liten kontakt med barnens kompisars föräldrar, det är ju om inte annat bra när de blir tonåringar sedan.. =)

Alex

10 Feb 2009 12:27

Jenny!

Klokt skrivet från en så ung människa!

Kommentera

Publiceras ej