Bonusfamiljen

Nu har jag pratat så mycket om mitt namnbyte att jag känner för ett inlägg om detta ämne som så många verkar blir knottriga av.
"Va, hette du något annat när du var liten?" "Va, är det inte din mans efternamn du tagit?""Men, va då??? vad säger din familj?"
JA, vi (jag och Mannen ) tog ett helt nytt efternamn när vi gifte oss.
Vi tog helt enkelt lite bostäver från våra barns namn och satte ihop det.
Och vet ni. Jag har gjort det förr.
När jag föddes fick jag heta Sandra. Kunde varit ok. Bara det att hälften av alla ungar i min skola hette Sandra. Så i 9:an ruttnade jag på "Sandra C" (även kallad Biten) och satte Alex framför. Så blev jag Alexandra. Typ samma namn fast inbakat i ett längre namn- som ingen hade. Skönt.
När min son kom 1998 så framkom det att vi aldrig egentligen hetat Carlsson med C utan med K. (Morfars fel) Hela familjen fick anpassa sig och följa myndigheterna (som vägrade ändra oss till C.)
Alltså Alexandra Karlsson.
Åren gick.
SEN...Skulle jag gå och gifta mig med en kille, som hade två barn och en Ex-fru som redan gick omkring med hans efternamn. Han vägrade dessutom heta Karlsson...
Ja, då passade det förträffligt att vi helt enkelt tog och skakade fram ett nytt namn.
Tillsammans. Nytt!
Jag gillar nytt.
Så nu heter vi och våra fyra barn lika. En hel liten ny familj.

Svårt var det inte och jag blev heller ingen annan person. Jag är samma tjej, med samma värderingar och precis samma humör.
Det enda är att jag är lite svårare att googla på. Jag får t.ex inga mail från något gammalt Solna-hångel som undrar vad jag pysslar med i dag. Men det är förstås bara positivt.